Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•322
Men slocknade till siut i blid oeli slilla död.
Nu ville ni att sveuuens hämndlust skulle flamma —
Det är naturligt nog och jag har tänkt detsamma
—-Isär svekfull höfding blek bredvid sitt offer står
Och vidden af sitt brott först nu rätt skilda får.
När Kungens Sven ser ångrens tår i mördarns öga
Och på den dödes drag blott fridens lugn det höga,
Då hejdar han sig sjelf med orden: Han förlät,
0 skulle ej lians sveil då vilja göva det?
Om höfdingen sig kastat från en ättestupa
1 vild förtviflan ner i floden strida, djupa,
Om han från denna stunden blef en bättre mail,
Jag vet ej hvilket — nej, jag det ej säga kan.
Här slutar kort och godt den lilla enkla saga,
Som ej den lyckan haft att eder fä behaga.
Men det var sannt ni gaf också en liten pik
At »flickans» milda ord — åh nej, åt min logik!
Det "loford», som hon sagt, det hedrar icke stycket;
Ty huru det bedöms beror på smak och tycket;
Det visar blott att qvinlig känsla rörs så lätt
Som manlig klauderlust, fastän på annat sätt;
Den gamle och lians sven, hon såg med godhet båda,
Och hann ej deras fel så klart som ni att skiida.
Jag ber er, qvinligheteiis enfald nu förlåt,
Och låt oss se’n i frid som vänner skiljas åt.
Haf tack för er kritik! ni hade rätt, jag tror det,
Den, som var så human —- han bör ha sista ordet!
T. K.
n.
Ett bref med anledning af »En moders råd», sid. 346 8:de årg.
Bästa Fru St.. .
Det är med tacksamhet jag funnit, att ni tagit i betraktande
innehållet af mitt bref till eder dotter, och bevärdigat det med ett
svar. Jag har nu efter en lång bortovaro fått läsa detta svar, och skall
med anledning deraf gifva några förklaringar af mitt förra bref. Jag
ville genom dessa förklaringar visa, huru erfarenheten har ledt mig
till en med eder så olik uppfattning af qvinnans ställning. Må det
lorst tillåtas mig, alt såsom en inledning — och äfven såsom
upphofvet till de af mig framstälda åsigterna — berätta mitt lifs historia.
Det är ingen tendensnovell, jag går att förtälja, det är en enkel
skildring al’ de pröfningar, lifvet medfört för mig; säkerligen skulle
många af mina laudsmauiunor kunna omtala liknande lefnadsöden.
Min fader var son till en fattig nybyggare i svenska Lappmarken.
Under sina första skolår väckte han uppmärksamhet hos
församlingens pastor, genom sina ovanliga aulag för studier. Dä kyrkoherden
ej sjelf egde några barn, beslöi hau att upptaga den hoppgilVande
gossen, oeli bekosta hans uppfostran. Hvar och en, som känner de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
