Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. En kyss och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325:
en trolofvad make. Ar du villig att genast låta
honom blifva det?"
Hur mycket det än kostat på mig, hade jag
förblifvit en tyst åhörare af detta uppträde.
Jemförelsevis okunnig som jag var om de gängse
föreställningarna i åsigter under denna tid, hvad
kunde jag säga, som ej möjligen mot min afsigt
kunde väcka mycken anstöt? Då Reva hörde sin
fars fråga, såg hon blygt och tveksamt upp på
mig, Så djupt förödmjukad kände hon sig, att
hon, som hon sedan anförtrodde mig, nästan
tvekade, om hon var mig värdig. Den längtansfulla
bön, hon läste i mina ögon, skingrade hennes tvekan.
"I morgon", sade hennes far, då hon rodnande
gaf sitt ja, "skall du alltså inträda bland zeruan.
Vi hafva sagt allt, som bör sägas i fråga om denna
sak. Det blir nu slut på vår trefliga samvaro. Låt
oss njuta af de få timmar, som återstå till vår
skilsmessa!"
Följande förmiddag inträdde Reva och jag
alltså i förlofningens andra skede. I närvaro af en
stor skara slägtingar — min mor var icke
närvarande, men sände sina innerliga lyckönskningar —
satte jag förlofningsringen på hennes finger,
hvarunder den kära handen darrade i min, och mottog
i gengäld en ring af henne. Sedan vi mottagit de
närvarandes lyckönskningar, gaf jag min rodnande
serna förlofningskyssen och begaf mig genast på
väg till Salu.
Enligt tidens sed var jag nu för ett års tid
förvisad från min trolofvades bostad. Hela den
öfriga verlden låg mig öppen, men från det ställe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
