Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ett skeppsvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig åt samma håll? Väl hade den försiktiga klokheten, som
icke är i min stil, sagt mig då vi talat därom: du är galen,
begriper du inte att forsar skola stjälpa din farkost, att du
oupphörligt måste fastna på sandbankar och att du, när din
väg af ett eller annat hinder är spärrad, är ohjälpligen förlorad
i ett okändt land, där inga människor och inga hästar finnas.
Och jag hade svarat: allt det där är sant, allting kan hända,
men äfventyren och farorna äro just den krydda jag behöfver
för att må riktigt bra och oaktadt dina goda råd, du varnande
stämma, skall jag drifva med strömmen de två hundra svenska
mil, som skilja mig från den punkt där floden dukar under
i sin tvekamp med sandöknen.
Det blef ett lif i Lajlik som aldrig förr, då vår stora karavan
lägrade vid vänstra flodstranden. Hela traktens befolkning skulle
förstås ut och titta på dessa underliga främlingar, om hvilkas
görande och låtande man hade mycket dunkla begrepp. Redan
första morgonen gaf jag order att en stor präktig färja af den
sort som användes i närheten af staden Jarkent i och för
transport af karavaner och varor öfver floden, skyndsamt skulle
anskaffas — annars skulle traktens höfdingar få med min vän
Dao-taj, den kinesiske guvernören i Kaschgar, att göra.
I afvaktan härpå profvade jag med Sirkin den lilla
segelduksjollen. Den flöt lätt och behagligt på flodens dansande
vattenringlar och gled ljudlöst ned med strömmen. Man blir
rof för en egendomlig synvilla. Jollen är ju absolut orörlig
i förhållande till den grågrumliga vattenmassan, men småskogen
på stränderna ilar hastigt förbi oss. Allt är så tyst och stilla
omkring oss, och ändå bär det framåt med fart. Det gaf
mig en härlig försmak af den resa som stundade. En
järnvägsvagn, en ångbåt eller en yacht skulle aldrig kunna skänka ett
relativt så orörligt fortskaffningsmedel, blott gondolen af en
balong som sväfvar fram genom rymderna skulle kunna
jämföras med vår jolles tysta, hastiga och likväl så lugna glidande.
Men afståndet växer och vi tänka alldeles icke på att vi
måste tillbaka med båten. Vi landa och Sirkin skyndar in i
skogen och återkommer med en häst. Han sitter upp och i
ett tåg bogserar han båten i en sidoarm tillbaka mot lägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
