Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ett skeppsvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 TIBETANSKA ÄFVENTYR
På passagerarlistan få vi icke glömma att också upptaga de
båda namnen Jolldasch och Dovlet, mina älskade valpar, som
utgöra mitt trogna sällskap i tältet — om det icke är alltför
varmt ty i sådant fall hålla de till under fördäck, där en fuktig
källarsvalka råder.
På skrifbordet ligga kompasser, dioptrar, klocka, kikare,
passare och pennor i en behaglig oordning kring ett stort stycke
hvitt papper — det första kartbladet öfver floden, där den
ena kröken efter den andra utvecklar sig allteftersom vi drifva
vidare. Och här sitter jag och lurar som en spindel i sitt
nät, för att icke låta något föremål på stränderna eller någon
slambank i floden undgå min uppmärksamhet.
Vi hade ej hunnit långt förr än grupper af landtmän och
kvinnor garnerade stränderna med famnen full af meloner, bröd,
ägg och andra goda saker; men vi hafva mer än nog af proviant
och låta icke uppehålla oss; en djup strömfåra af några få
meters bredd skiljer oss från dem och de stå där med lång
näsa, då färjan hastigt och lustigt glider dem förbi. För all
brandskattning skulle vi dock icke gå fria, ty äfven vid nästa
krök genskötos vi af en mängd folk med matvaror. Förgäfves
sökte vi undgå deras tvetydiga gifmildhet och få färjan ut på
djupt vatten, men innan vi visste ordet af hade de vadat ut i
vattnet, upphunnit och äntrat färjan, och nedlade nu sina håfvor
på däcket vid mitt arbetsbord. Sedan de väl fått betaldt plum-
sade de tillbaka samma väg, skrattande och skämtande öfver
sin lyckade list.
Ännu ett par flodkrökar försvinna bakom oss, men så
nalkas solen horisonten och det är tid att tänka på lägring.
Aldrig hade denna procedur förefallit mig så enkel som nu.
Ni skall sedermera få höra huru bråkigt och besvärligt det är
att lägra då man färdas landvägen med en stor karavan, måste
lossa och ordna alla bördor, slå upp och »möblera» tälten,
och laga vår aftonvard. Nu däremot behöfde jag blott, då
vi hade en lämplig landningsstrand i sikte, kommendera stopp.
Palta rände sin stör i flodbotten, tog med hälarna spjärn mol
fördäcket och tvingade med hela sin styrka färjan att beskrifva
en pendelbåge med aktern mot stranden; med ett tåg i handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
