Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den förtrollade skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 T1RETANSKA ÄFVENTYR
emot om man icke passar på. Ett tag rände vi upp med sådan
fart på den låga strandvallen att färjan höll på att stjälpa, då
dess yttre sida låg och tog emot hela strömmens tryck.
Men floden vidgar sig åter. I en kurva med mäktig ström
drogs färjan in tätt utmed högra stranden, där i själfva flod-
bädden en döende poppel stod och lyssnade till vattnets por-
lande lek kring dess stam. Den varskoddes för sent och kar-
larna hunno ej att klara skutan i tid; hon vräkte sig gnidande
och gnisslande utmed stammen, som sträckte sina bastanta
grenar likt rofgiriga armar öfver färjan och gjorde sitt bästa
att sopa tältet från däck; de fingo dock nöja sig med en trasa,
och i sista ögonblicket lyckades jag rädda mina dyrbara instru-
ment på svarta hyttens tak.
I slutet af september nådde vi en trakt, där floden åter
ter sig majestätisk, sedan den mottagit tillflöden från norr.
Men strömmen är långsam, vattenytan oroas blott af ringlande
hvirflar, och skogarnas veteraner spegla sina gulnande kronor
däri. Hvilket storartadt, härligt landskap! ej en fläkt rör sig,
hela naturen är i söndagsstämning; orgeltoner som man icke
hör, men anar, dallra mellan stränderna till den Eviges lof.
Ingen enslig vandrares steg kommer torra kvistar att knastra,
här finnes icke spår af mänskliga varelser eller deras boningar.
Här och hvar gapa i den täta underskogens eljest ogenom-
trängliga snår en tunnels mynning — det är en af de korridorer
där iendast vildsvinen hitta och dit aldrig en solstråle når.
Solen stekte bra och man spejade längtande framåt efter djupa
krökar, där färjan ibland färdas som genom en park under
Iöfrika hvalf och i svalkande skugga
Så glida vi timme efter timme framåt öfver flodens dunkla
spegel genom den sofvande skogen. Det var en sagolik färd;
man kunde tro sig dragen af osynliga huldror och älfvor i
en triumfvagn öfver en gata af skimrande kristall och genom
förtrollade skogar, där endast tystnaden rådde med allsmäktig
spira. Man påverkas ofrivilligt af den trolska stämningen. Ingen-
ting skulle förvåna mig här. Jag sitter bara och väntar att
hvilket ögonblick som helst få se en jaktnymf eller skogsjungfru
föra löfverkets förhängen åt sidan, träda fram och göra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
