Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Genom okändt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3° TTBETANSKA ÄFVENTYR
söfd till drömmar af störarnas ständiga vattenplask, längtade
jag icke alls till den stora flodens möte.
Och dock, när vi ändtligen lade den sista kröken bakom
oss och sågo Tarim, väckte denna anblick en känsla af behag
— nu skulle det åtminstone gå undan, nu skulle vi få vatten-
massor nog att bära oss fjärran genom hösten. Det var söm
om ridån hade gått upp till en ny akt af vårt sagospel. Skogs-
kulisserna ryckte åt sidorna, fonddekorationen var oändligt
aflägsen och scengolfvet utgjordes af Aksu-darjas kokande och
sjudande vattenmassor.
Med nöd lyckades vi hejda färjan just i det ögonblick
då hon började att villigt lyda den förrädiska strömsugning
som lockade henne ut till flodmötets malström; vi måste ju
rasta en dag vid mynningen och undersöka farvattnet. Djupt
och allvarligt uppstämde muhamedanerna dagen därpå sitt
»Bissmillah», i Guds namn, och stodo bredbenta på sina poster,
med musklerna spända och greppet kring stören så fast att
knogarna hvitnade som små elfenbenskulor. Jag hade afläst
min kompasspejling på en ganska aflägsen udde och sedan
stoppat in mina instrument för den händelse att sjögången
i hvirfveln skulle bli allt för svår. Blott en enda stöt behöfdes
och sedan gled färjan som på smorda skenor ut i malströmmen
med susande fart. På en sekund svängde hon om ett hvarf,
men var, då hon började det andra, redan förbi den kritiska
punkten. Man blef yr i hufvudet af denna vilda dans. Det
var som om hela horisonten, dess stränder och mörka, än när-
belägna, än aflägsna skogslinjer, suttit fästade på en ring, som
nu med efi förtviflad fart började rotera kring åskådarens öga.
Men tack vare. Paltas sinnesnärvaro och seniga armar hejdades
dansen snart nog och sedan gled färjan med jämn och präktig
fart utför den kolossala floden.
Vid aftonens lägerplats, som varit svårare än vanligt att
angöra, voro vi icke ensamma. En flock vildgäss slog ned i
vattnet plumsande och dånande. Och då vi fortsatte i dagningen
hade de redan brutit upp. En ensam pilgrim var kvar, utmattad
af resans strapatser. Men äfven han lyfte för att i den vänliga
morgonsolen följa kamraternas osynliga spår genom rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
