Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. I svindlande fart utför Tarim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
blefvo allmännare, här och hvar låg en kanot, huggen ur en
enda poppelstam, vid stranden. En sådan annekterades helt
lugnt af mina män och Kasim utförde i den rangliga och käns-
liga farkosten en dråplig vattenpantomim, till de andras gräns-
lösa förtjusning. Sedermera betaides tjufgodset hederligt, ty
jag anser det absolut förkastligt att resa omkring och stjäla
kanoter, något som mina män icke alls kunde gå in på; de
hyllade den uppfattningen att strandgods är hvar mans egendom.
Vid byn Teres, där jag gästat förr och nu till ömsesidig
glädje återsåg min gamle 73-årige vän Khalil Baj, mottogos
yi festligt med hela lass af gåfvor, päron, granatäpplen, grön-
saker, harar, fasaner, får, höns och ägg — och bäst af allt —
mjölk i flera väldiga bunkar. En sådan förstärkning i provi-
anten var nu väl behöflig och vi kunde ju lassa på vår kamel
sa mycket som helst — han knotade icke, hvilket lätt kan
hända med karavankamelerna.
Då vi den 10 november bröto upp i otta, låg en fuktig
dimma utbredd öfver landet och floden, natten hade varit ovan-
ligt kall och färjan och svarta hytten voro krithvita af rim-
frost. Men sedan frisk sydvästlig bris stuckit upp klarnade
luften och vi formligen seglade utför den stora floden. Flottiljen
raknade nu fyra bemannade farkoster och i teten gick en »väg-
visare» i kanot. En hygglig bek i Teres hade skänkt mig en
ny hund som fick öfvertaga namnet Dovlet. Han var en liten
lödbrun, kortbent valp, trind och välmående och förde redan
fran första stunden ett ursinnigt regemente ombord; inom kort
var han en utkorad gunstling hos alla de tvåbenta passagerarna
utom tupparna.
Islaggnmgen började nu småningom att spänna sina tunna
Klara spegelglas öfver mera skyddade delar af floden. I midten
af november voro de tillräckligt starka att bära hundarnas tyngd.
Dessa plägade ofta följa färjan, springande på stranden; då
vistelsen ombord blef dem allt för enformig, hoppade de i
och da de fått nog af promenaden, simmade de helt ogeneradt
tillbaka. De skötte sig med ett ord själfva och voro mycket
komiska att åse i sina små rekognosceringsutflykter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
