Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Till hjärtat af öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 TIBETANSKA ÄFVENTYR
glidande mark och svindla icke längre. Karavanens plumsande
i sanden utför rutschbanan erbjuder ett ganska komiskt skåde-
spel. Bränslet led mot sitt slut och måste ytterligare sparas;
kamelerna började bli hungriga, och på kvällen fingo de äta
upp halmstoppningen i en af sina packsadlar.
1 Den. 27 december väntade mig en stor och glad öfver-
raskning. Som. vanligt gick jag till fots i förväg och lotsade
karavanen som i långsam takt följde mitt spår. Så nådde jag
en hög dynkam, där jag tog mig ;en längre funderare och rann-
sakade öknen med kikare. I söder utbredde sig en ny bajir,
som hade ett ovanligt utseende — den var alldeles svartprickig.
Jag skyndade dit ned och min förvåning stegrades då jag
fann vinddrifna. blad af kamisch, samt spåren af en liten gnagare,
ej större än en råtta. Kommen närmare fann jag till min glädje
att de svarta prickarna icke voro annat än kamisch i glesa,
förtorkade knippor.
Då karavanen ändtligen upphunnit mig jublade männen,
som om de sett ett paradis vinka framför sig; kamelerna spär-
rade ut näsborrarna, vädrande bete. Det var i sanning en
oväntad och välsignad upptäckt — ja i själfva verket anade vi
redan nu att öknen icke skulle få tillfälle att taga våra lif. Bete
midt i sandöknen, fjorton mil från närmaste vatten!
Vi lägrade och släppte djuren; hela fång af torr kamisch
hopsamlades till en väldig stapel. På kvällen fingo kamelerna
30 liter vatten hvar; hinken tömdes hvarje gång i ett par glupska
klunkar. Nu blefvo isbördorna betänkligt lätta, men vegeta-
tionen ingaf oss förhoppning att grundvattnet icke kunde vara
långt borta. Hela aftonen åtgick till att smälta is åt kamelerna,
men vi behöfde icke röra vid bränsleförrådet, vi eldade med
den hopsamlade, torra kamischen. Den nedgående solen, som
hållit sig dold hela dagen, såg idel glada ansikten. Stormmolnen
drogo sig tillbaka; de voro gråvioletta upptill, med en guld-
glänsande rand, men deras undersida var lika smutsgul som
dynerna och man tyckte sig se öknens spegelbild hägra på
himlen.
Efter 21° köld på natten vaknade vi åter insvepta i östlig
blåst, stofttöcken och blytunga moln. Icke en ljusning på himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
