Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Till hjärtat af öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«4 TIBETANSKA ÄFVENTYR
vandlades till ett improviseradt tält, uppstöttadt med tamarisk-
grenar; det gaf mig åtminstone lä för stormen som rasade
hela dagen. På andra sidan hade jag en härlig brasa, som
matades friskt. Medan jag låg och läste och efterhand blef
alldeles begrafd i flygsand, vattnade männen kamelerna och
det tog rundlig tid. Vattnet sipprade långsamt fram i brunnens
botten och kamelerna stodo i ring och väntade. Så fort hinken
blifvit fylld halades den upp och tömdes i ett par andedrag.
De törstiga djuren drucko icke mindre än nio hinkar hvar,
två af dem. till och med elfva och man såg huru de svällde.
De blefvo betydligt uppiggade och muntra och betade sedan
tappert i den glesa kamischen.
Tidigt på morgonen tedde sig 1800-talets sista dag ganska
lofvande; från min insandade bädd såg jag stjärnorna titta
ned öfver bivacken, kring hvilka tamariskerna på sina lerkoner
reste sig som mörka spöken. Men vi hade knappt kommit i
gång förrän vädret var lika ruskigt som vanligt. Kamelernas
krafter hade emellertid tilltagit efter vattningen och de hedrade
sig med en dagsmarsch af nära 21/2 mil. Och nyårsnatten
fingo vi åter tillbringa vid två sköna brasor, under bar himmel
och i en nejd så fridlyst och stilla, att icke ens tystnaden i en
bortglömd graf vid en afsides fjärran väg kunnat täfla därmed.
Nu blåste det icke längre; röken och lågorna från våra eldar
stego rakt upp mot de klart tindrande stjärnorna. Männen
voro inbegripna i lifligt samtal om de stundande dagarnas ut-
sikter. Jag satt ensam vid min eld och begrundade lifvets
gåtor och undrade hvad det kommande året skulle bära i sitt
sköte. Visst var det tomt och ödsligt att icke på åratal få
träffa dem jag älskade där hemma, men å andra sidan hur
skönt var det icke att få vara i fred för all strunt som för-
kväfver vår utmärkta civilisation och gör lifvet i en storstad så
jäktande och konstladt. Tänk bara det afundsvärda att slippa
höra telefoner ringa, att icke behöfva svara på bref eller öka
älskvärda damers autografsamlingar, att vara skonad för tidningar
fulla af ankor och käbbel, att aldrig plågas af middagsbjudningar
och andra bestyr, som endast i fåfäng möda döda en dyrbar
tid. Hur plockas icke »under civiliserade förhållanden» dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
