Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Till de vilda kamelernas land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 TIBETANSKA ÄFVENTYR
frustande hästar. De båda burjatiska kosackerna från Trans-
bajkalien hade nämligen nu också anländt; de voro klädda
i parad, mörkgröna uniformer, med sabeln i gehäng öfver axeln,
höga, svarta lamskinnsmössor och glänsande ridstöflar. Oaktadt
sina utprägladt mongoliska drag sågo de ståtliga ut på sina
höga hästar, som de skötte med öfverlägsen säkerhet. Bredvid
dem tog jag mig säkert ut som en trashank — efter alla vinter-
kampanjens mödor. De stannade inför mig och aflade under
militärisk honnör rapport.
De hette Schagdur och Tjerdon och tillhörde Transbaj-
kaliska kosackhären, och båda voro 24 år gamla. Deras språk
är nära besläktadt med mongoliskan, men de talade också fly-
tande ryska och under den tid de voro i min tjänst lärde de
att tala djaggataisk turkiska, så att de obehindradt kunde sam-
tala med sina muhammedanska kamrater. Från Tjita medförde
de vapen, ammunition och kläder och sin lön för två år hade
de fått ut — kejsaren hade befallt att de icke skulle få kosta
mig något. Inom kort voro de mig så tillgifna, att de kunnat
gå i döden för mig och jag blef lika varmt fästad vid dem
som vid deras ryska kamrater Sirkin och Tjernoff. Hvad dessa
sistnämnda beträffar kunde jag icke förmå mig att sända dem
tillbaka, utan skickade en kurir till Kaschgar med begäran att
få behålla äfven dem.
Och så redo vi i samlad trupp in i vår egen by. Midt
på »torget», bland människor och djur stod en väldig tiger
och blängde. Vid närmare undersökning befanns den vara
skjuten och sedan stelfrusen i denna naturliga position.
Alla mådde väl, mulåsnor och hästar voro tjocka och feta,
de kvarlämnade kamelerna och dromedaren hade lagt på hullet,
men vilda voro de, som vanligt i vårbräckningen. Särskildt
den sistnämnde var svår att åse i sitt obändiga raseri, där han
stod och gnisslade tänder och tuggade fradga, som i stora
tottar droppade från mulen. Han vrålade hemskt och doft,
rullade vildt med ögonen och försökte bitas. Ve den, som
kom honom för nära! Han tålde ingen annan än Fajsullah.
Men för säkerhets skull voro hans fötter fastbundna med rep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
