Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Äfventyr till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 TIBETANSKA ÄFVENTYR
vi vidare nedför Tarim. Floden nalkades nu sitt slut — Kara-
koschun, där den dukar under i sin tvåhundrade mil långa
kamp mot öknen. Vid fiskeläget Tjeggelik lämnades vår gamla
hederliga färja i sticket och vardt skänkt till bybefolkningen,
som var förtjust öfver en så storartad gåfva, hvars make de
aldrig förr hade sett. På provisoriska pontonfärjor gingo vi
sedan till Abdal, där flodresan slutade.
En tråkig nyhet hade nått mig de sista dagarna. Ett nytt
ilbud medförde underrättelse att Sirkin och Tjernoff på grund
af jäsningen i Kina måste återvända till Kaschgar. Jag hade
intet annat att göra än att skicka en kurir till vårt hufvud-
kvarter i norra Tibet och beordra Tjernoff att skynda till Abdal.
En tröst för mig var att jag i ett bref till kejsaren hade be-
römt kosackerna och visat att de voro mig omistliga. Och jag
vädjade icke förgäfves till kejsarens godhet, såsom vi i det
följande skola finna.
En karavan af kameler och hästar ledd af Turdu Baj vän-
tade mig vid Abdal, där jag nu af omständigheterna tvingades
till flera dagars tålamodspröfvande hvila. Först måste jag af-
vakta Tjernoffs ankomst och sedan väntade vi i flera dagar
på en ordentlig storm för att kunna bryta upp. Saken var
den, att låglandet kring träsken nu förvandlats till en fullständig
skärseld af bromsar, som gjorde det omöjligt, ja lifsfarligt för
både människor och djur att titta ut. Våra kameler, som nu
voro alldeles nakna efter att hafva släppt sin vinterull, och
hästarna härbärgerades i ett stort kamischskjul, som ytterligare
tätades; blott på natten kunde man leda dem till vattning.
Hade blott en ostlig storm af det vanliga slaget uppstått, skulle
bromsarna hafva försvunnit spårlöst.
Äfven jag och kosackerna bodde i kamischhyddor. Tjernoff
anlände, frisk och vacker, mycket nedslagen öfver att behöfva
lämna oss just nu då alla längtade efter lifvet ibland fjällen.
Och sedan väntade vi ännu ett par dagar på stormen, men den
kom icke. Tiden användes dock på bästa sätt. Det gjorde
mig ett stort nöje att studera lop-folkets enkla poesi, deras
kärlekssånger och äfventyr. Behöfver jag säga att denna skalde-
konst är mer än enkel! Den rör sig mest om kärlek — såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
