Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Det ödsliga Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i;8
af det okända Tibet. I samma mån som djurens krafter af-
togo, smälte också vårt proviantförråd ihop, så att bördorna
blefvo lättare. Vi hade knappt hjärta att slakta de sista fyra
fåren, som nu själfmant följde oss som hundar, och det be-
höfdes icke heller, då Aldat i en dalmynning lyckades öfver-
raska och fälla två orangoantiloper med Smäckra, lyrformiga
horn. Tjerdons patroner hade redan tagit slut, blott till hagel-
bössan fanns ännu ammunition, men Aldats förråd af krut
och kulor var ännu rikligt.
Jag njöt dock af resan och af att veta att jag öfverallt
var den förste europé som vandrade öfver dessa ödsliga berg,
där inga andra stigar funnos än de, som upptrampats af vilda
djur och inga andra spår än de, som intryckts i marken af
jakar, kulaner och antiloper. Territoriet är herrelöst, floder,
sjöar och berg sakna namn, allt tillhör mig, det är min egendom
för ett par månader, mitt eget land. Liksom skeppet gungar
sin spårlösa ban genom världshafvets dyningar, så kryssa också
vi oss fram öfver och mellan Tibets bergskedjor, jättelika vågor,
förvandlade till sten.
Då jag efter en hård dag, den 6 augusti, gick ut i natten,,
var himlen molnhöljd; endast ett gletschermassiv i söder be-
skuggades ej, och dess kyliga firnfält voro blekt belysta af
månen. Mina tjänare sofvo djupt, karavandjuren hade tjudrats,
lägerelden slocknat, endast bäcken sjunger sin sorlande, gråt-
milda sång bland skifferskifvorna. Tyst och stilla vakar natten
ensam öfver ödemarken, rundt omkring på alla håll utbreder
sig ett kaos af obesvarade frågor och olösta gåtor. Långt
bort i söder anar man Himalajas kam och längre bort Indien
med sina kvafva djungler. I den fjärran västern insnärja sig
våra tibetanska berg i Pamirs högland, och då solen går upp
hos oss, har hon redan gjutit sina morgonstrålar öfver midtens
rike. Förgäfves spanar jag efter en eld eller spåret af en
människa; jag har uppnått en obebodd och obeboelig del af
jorden, jag känner mig försvinna som ett stoftgrand på dess
omätliga yta och tror mig förnimma huru planeten med svind-
lande fart fortsätter sin rastlösa rullning bort genom rymden.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
