Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Rekognosceringar till sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 TIBETANSKA ÄFVENTYR
Fram på natten blef kylan kännbar och väckte mig ibland.
Ändtligen plirade morgonljuset in under en reling, jag ropade
an Kutjuk som fick öppna kistlocket. Vi voro stelfrusna och
skyndade att insamla bränsle, som antändes med de sista
stickorna. Karavanen förblef försvunnen och vi hade intet annat
att göra än att uppsöka den.
Alltså hopfogades båten åter, riggades, sattes i sjön och
bemannades, seglet slogs ut, den ena åran tjänade till bom,
den andra till styre, och i susande medvind ströko vi västerut,
ej långt från stranden. Blåsten var hård, sjön gick hög, jollen
rullade ordentligt och Kutjuk satt i fören, blek och sjösjuk;
den grundliga supé han drömt om hela natten hade nu varit
ohjälpligt tillspillogifven — om han väl hade fått den i sig.
Ändtligen urskiljde jag två hvita prickar, våra tält, och en mängd
svarta, våra djur och män.
Det befanns nu att karavanen blifvit hejdad i sin marsch
af en mäktig flodarm, som från en i väster belägen, stor söt-
vattenssjö, utföll i saltsjön. Den var så djup, att Turdu Baj
hade varit nära däran att drunkna, då han till häst försökte
vada öfver den. De hade därför lägrat och gjort upp en stor
eld, som vi dock ej sågo, på grund af det ansenliga afståndet.
Aldat hade lyckats skjuta en kulan, hvars kött var oss mycket
välkommet. En ny liten vargunge, som blifvit fångad, tog
sig så rundligt till bästa däraf, att han strök med på kuppen.
Fiär stodo vi nu vackert! Floden stängde vår väg i söder,
åt öster och väster sträckte sig väldiga sjöar, som tagit flera
dagar i anspråk att kringgå. Vända om? — och åter korsa det
afskyvärda landet med sjunkande niark, som hotat att sluka
oss; nej tack, vi skulle vackert akta oss för att gå dit förrän
marken stelnat i höstkölden och bar oss.
Alltså framåt! Jag åtog mig att föra öfv.er hela sällskapet
i lilla jollen, ett förslag som mottogs med ett visst misstroende.
Floden var vid sitt smalaste ställe 58 m. bred och hade hastig
ström. Här stannade karavanen, och alla bördor ställdes invid
vattenbrynet. Allt livad rep hette kring bördor och proviant-
säckar togs nu i anspråk och förenades till en lång stark kabel,
hvars ena ända fastsurrades vid vänstra stranden. Kabeln lades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
