Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Äfventyr i norra Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
öfver detta hvalf borde vi väl, för så vidt det icke störtade
in under kamelernas tyngd, kunna taga oss fram.
Innan försöket vågades ville jag dock själf rekognoscera.
Ej långt från den farliga bryggan smalnade dalen ytterligare
och öfvergick i en två fot bred och femton meter djup springa.
Den stupade oerhördt brant och öfvergick i en mörk, under-
jordisk gång, ett aflopp för forntida flöden; i denna slingrande
krypta skulle knappt en katt kunnat taga sig fram.
Då var saken klar och vi fingo vända om hela denna
trassliga och besvärliga väg och försöka på ett annat ställe,
där vi hade bättre lycka. Efter några dagars vandring genom
absolut vattenlösa och sterila trakter, upptäckte vi en välsignad
källa, omgifven af vidsträckta isflak och godt bete.
Så randades en ny julafton, en lång och dyster dag, ty
då återkomma alla dyrbara barndomsminnen och det är tungt
att vara alldeles ensam med dem. Vi lägrade i en af Astin-
tags dalmynningar, en ytterst ödslig trakt; men bränsle fanns
och en muntert sprakande julbrasa var det enda som påminde
om den stora, ljusa högtiden därhemma. För att icke minnena
i den tysta kvällen skulle få tid och tillfälle att storma an,
ropade jag på Schagdur, som var idealet af en god och trogen
tjänare, och bjöd honom slå sig ned. Nu invigde ]ag honom
i min plan att söka uppnå Lassa. Han strålade upp och blef
outsägligt glad öfver detta vilda äfventyr. Allt sedan sin barn-
dom hade han hört talas om lamaismens heliga vallfartsort,
och trodde att vi skulle lyckas uppnå denna stad om vi voro
klädda som mongoliska pilgrimer. Det var redan natt när han
fick gå sin väg och han hade då tydligen hufvudet fullt af
stora drömmar. Sedan talade vi ofta om denna vågade plan
och vi talade på ryska så att muselmanerna ej förstodo hvad
våra öfverläggningar gällde.
Vår färd led vidare mot öster genom Astin-tags bergs-
trakter, obebodda och ödsliga. Natten till den 31 december
rådde en fruktansvärd storm. Stängerna ramlade ned från jurtets
kupa, som provisoriskt fastsurrades med rep. Elden fick slockna
och först när jag helt och hållet afklädd krupit in i mitt päls-
ide, tinade jag upp — det fick sedan dundra bäst det ville
1 8o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
