Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTEN! VATTEN!
’95
sitt ströftåg uppdagat ännu en källa, där han öfverraskat fyra
präktiga kameler och skjutit en af dem. Under det att Khodai
Kullu nu gick omkring och såg fryntlig ut, hade han vuxit an-
senligt i de andras ögon, och de kände sig betydligt snopna
öfver sin ådagalagda misstrogenhet. Jag måste erkänna att
äfven jag hade hört till dem, men jag återupprättade nu den
misskända oskulden med en liten extra silfverklump utöfver
hans månadslön.
Då vi den 1 mars begåfvo oss till Khodai Kullus källa,
gick upptäckaren själf i teten, själfmedveten, hvisslande och
sjungande och med en min som om han varit envåldshärskare
öfver alla dessa öknar och oaser och vilda kameler. Vi andra
hade, fortfarande snopna, blott att tyst och vackert följa efter.
Upptäckten af denna källa var så till vida viktig, som den
låg närmare ruinerna i öknen och därför var bekvämare som
hållpunkt. Jag kvarlämnade här tre trötta kameler, de tre
hästarna samt Khodai Värdi, som hade i uppdrag att lugna
sig här tills han fick vidare order. Den enda »proviant» som
gafs honom af våra starkt medtagna förråd, var en — tänd-
sticksask, och en nypa te. Han kunde sålunda göra upp eld
och köka te åt sig och för öfrigt fick han skära så många
biffstekar han ville ur kamelkadavret, som låg midt för näsan
på honom. Under de dagar han vistades vid källan gick det
alldeles ingen nöd på den gode Khodai Värdi; då vi sedan
träffades hade han tydligen lagt på hullet. Det enda obehaget
han hade, var att alla tre hästarna första natten rymde tillbaka
till Altimisch-bulak, hvilket kostade honom en extra fotvandring.
Med hela den öfriga karavanen och nio med is till brädden
fyllda säckar begaf jag mig den 2 mars ned mot öknen och
fann, icke fjorårets ruiner och icke heller de af Ördek, då
han sökte efter den kvarglömda spaden, upptäckta gamla husen,
utan en tredje by, eller gammal stad, den största ort vi sågo.
Nitton hus stodo här ännu delvis upprätt och kunde med lätt-
het planmätas. Behärskande hela nejden, reste sig vid byns
norra ände ett lertorn, 9 m. högt, och stående på en likaledes
9 m. hög, af vinden utmodellerad kulle. Vid dess fot upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
