Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTEN! VATTEN! >99
Sedan jag ännu en gång utfäst samma belöning för ett dylikt
fynd, arbetade alla med fördubblad ifver. De gåfvo sig knappt
tid till att äta och sofva. Deras ansträngningar kröntes med
större framgång än jag vågat hoppas. Först kom Mollah med
en liten papperslapp med kinesiska skriftecken, och sedan hit-
tades hundratals små fullskrifna bitar. Detta fynd var en triumf.
Nu kanske man med svart på hvitt skulle få veta hur gamla
dessa fornlämningar voro och hvad platsen hette! Mitt hopp
bedrog mig ej. Herr Himly i Wiesbaden, en känd och lärd
sinolog, har uttydt dessa urkunder och meddeladt mig att de
flesta af dem äro från åren 264—270 efter Kristi födelse, alltså
från de kinesiska kejsarnes, Ytian Ti och Wu Ti, tid. Vi få
också veta att staden hette Löu-lan, att invånarna bedrefvo
åkerbruk och stodo i förbindelse med flera andra, i doku-
menten omnämnda kinesiska städer, där talas om en hel krigs-
här som skulle härbärgeras, om ämbetsmän, om triviala ange-
lägenheter som tilldragit sig i Löu-lan, om jakt och sädes-
leveranser. Den bärgade samlingen sprider med ett ord oanadt
ljus öfver den politiska och fysiska geografien i det innersta
Asien under de första seklen efter Kristus. Hvilka kolossala
förändringar hafva icke försiggått här på dessa 1600 år! Då
funnos här bördiga åkerfält, grönskande skogar, porlande ka-
naler, trefna byar, buddistiska tempel och lifligt trafikerade vägar
utmed stranden af den stora sjön Lop-nor. Och nu! Endast
otaliga grafvårdar efter all denna härlighet! Man kan knappt
tänka sig ett mera ödsligt panorama än det, som upprullar
sig från tornets krön. Icke ett spår af organiskt lif i någon
form; nejden ligger så tyst och dyster som en kyrkogård,
hvilken sträcker sig ända till horisontens rand. Och hvarföi
har denna förändring inträdt? Jo helt enkelt därför att Farim-
floden, som fordom flöt åt öster och utföll i Lop-nor, ändrade
sitt lopp mot sydost och söder och bildade sjön Kara-koschun,
under det att Lop-nor torkade ut. Och sedan vattnet för-
svunnit dog också vegetationen ut och byarna öfvergåfvos af
sina invånare. Men ni kan tänka er den glädje och lycka
det var för mig att kunna rädda denna forntida kultur undan
glömskan och skänka den åt den mänskliga kunskapstörsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
