Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Arka-tag i snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 TIBETANSKA ÄFVENTYR
ruska lif i honom, han reser sig raglande, men kan snart sitta
till häst och är efter en timme kry igen. Man skall akta sig
för att springa eller på något sätt anstränga sig i denna tunna
luft. Vårt hjärta och våra lungor äro icke byggda därför.
Äfven rapphöns och antiloper skötos i förbifarten. Några
stora tomsäckar sitta alltid och dingla på sidorna af ett par
kameler. I dem nedstoppas den jakgödsel vi passera och då
vi sedan lägra ha vi bränsle till både afton- och morgoneldarna.
Framför oss reser sig en snöhöljd bergskedja; från en
af dess dalmynningar utgår en liten bäck, som just vid utträdet
bildat en stor iskaka, omgifven af något bete, som lockar till
rast. Tälten slås upp nära iskanten på hvars motsatta sida
ett mindre stenblock syntes. Hvad i all världen, det börjar
röra på sig, det är ingen sten, troligen en jakkalf som hvilat!
Ett lågmäldt, ifrigt samtal höres från kosackernas jurt, Tjernoff
smyger sig fram till mig och full af spänning och ifver hviskar
han: »en björn!» Där kommer Nalle mycket riktigt helt lugnt
promenerande rakt på lägret och gör en stor konst i att platsen
redan är ockuperad. I en hast bindas alla hundarna och föras
bakom en kulle. Med kikare iakttaga vi den vandrande en-
störingen, som gick inåt med fotterna och var allt för komisk
i sina klumpiga rörelser. Kosackerna sitta med bössorna på
helspänn, ögonen på vid gafvel och kinderna blossande af strids-
lust. Nalle däremot måtte ha varit både blind och döf, för
han gick då rakt i gapet på döden. Nu är han framme vid
iskanten, tar sig en stilla funderare, går upp på den, har hela
tiden nosen i marken som om han sökte någon sötvattensgöl.
Hahs gång är långsam, han är säkert trött. Ibland stannar
han och ser uppåt dalen. Åt hvilka olösta gåtor ägnar han
sina sista tankar, denne ensamme filosof? Ja, säg mig det den
som kan! Det visste blott bergets andar, åt hvilka Schereb
Lama ville uppföra ett votivkummel om vi blott lyckligt kom-
mo öfver.
Nu försvinner den ludne vandraren i en sänka i isen, han
dröjer, kosackernas tålamod står icke ut att vänta längre, jag
råder dem att begagna tillfället och smyga fram till iskanten,
vi måste ha ett bjönskelett med oss hem till professor Leche.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
