Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Arka-tag i snöstorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKA-TAG 1 SNÖSTORM
245
och pratade i ett par timmar innan klockorna ändtligen hördes.
Ett par kameler hade lämnats efter, men hämtades åter på
kvällen. Den ene af dem var veteranen från 1896. Med sina
glänsande, ramsvarta ögon, som redan voro fuktiga af tårar,
mönstrade han detta land, där han väl anade att han snart
skulle finna sin sista hviloplats. På skälfvande ben gick han,
ledd af Sirkin, fram till fotografiapparaten — jag ville gömma
hans bild till minne af de många ovärderliga tjänster han gjort
mig. Han var en af de tre kameler, som 1896 hjälpt mig ned-
för hela Kerija-darjas dal, genom stora sträckor af Takla-makan-
öknen, nedför Tarim, till Lop-nor-sjöarna och Kara-koschun. I
Tjarkhlik hade jag sålt honom för en spottstyfver och nu,
fem år senare återköpt honom dyrt, dock ingalunda för dyrt,
ty jag betraktade honom som en gammal vän och reskamrat,
med hvilken jag hade många stolta minnen gemensamt. Ännu
stod han tappert på sig och tycktes hafva fattat sitt beslut
— att icke kapitulera inför döden förrän han icke förmådde
taga ett steg till. I sin hvita kappa stod han där förnäm och
med högburet hufvud och blickade ned på sina plågoandar;
han anade nog att han snart skulle skiljas från oss. Sedan
fick han hvila sig utanför Turdu Bajs tält och trakterades med
en stor, doftande hvetebulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
