Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. De första tibetanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA TIBETANERNA
257
dryper och rinner om både människor och djur, som alla
andas tungt och ansträngdt. Ett hopplöst land! Människorna
undfly oss, elementen sammangadda sig för att pina lifvet ur
oss. Hur skall det gå för Tjernoff och eftertruppen!
Strax under passet sjunker och faller den sista kamelen
i den af de andra ytterligare uppmjukade marken. Han tycktes
förstå att det gällde lifvet ty han ansträngde sig för att
komma loss. Karavanen är långt i förväg och Hamra Kul
skickar ett bud till mig för att inhämta order. Jag sänder
män till hans hjälp, men de komma tillbaka med besked att
nu på kvällen var det åtminstone omöjligt att få upp kamelen.
Då befallde jag tre man att tillbringa natten i hans omedelbara
närhet och medföra filtar, stänger, rep och stegar för att tidigt
på morgonen, då markens ytlager frusit söka rädda kamelen,
som för öfrigt var en af de allra bästa i hela karavanen. Våra
räddningsplaner gingo i kvaf. På natten sjönk kamelen allt
djupare och fanns på morgonen död och till hälften fastfrusen
i denna förbannade mark. Förstår ni kanske nu att det icke
är en lek eller en uppfriskande sport att resa genom Tibet?
Det är allvar hela dagen, och om nätterna drömma vi för-
gäfves om betesmarker och hård, bärande grund. Ibland ser
det så förtvifladt och dystert ut, att man knappt skulle be-
klaga om jorden uppslukade hela eländet och befriade oss
från alla faror, fallgropar och förräderier.
Ändtligen, ändtligen komma vi ned från dessa mördande
höjder till en ny älf, i hvars brusande vattenmassor vi tåga
ut. Hvarifrån den kom och hvart den gick sågo vi ej, ty
snöslask och hällregn i broderlig förening insvepte hela dalen
i ett ogenomträngligt töcken, men hvad vi med glädje och
lättnad kände var att dess grusbeströdda botten bar karavan-
djurens tyngd. Dödströtta och genomvåta uppslogo vi det
fyrtiotredje lägret på dess högra strand.
17. — Tibetanska äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
