Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Uppbrottet mot Lassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o TIBETANSKA ÄFVENTYR
hade vi dubbel uppsättning, då vi hade all utsikt att snart
bli genomvåta. Det minsta och lättaste tältet blef vår bostad
och Lama sydde af hvit filt en dråplig kappa som nattvakten
skulle ha på sig i regnväder. För klocka, kompass, aneroid
och termometer hade jag särskilda innanfickor, som endast en
mycket närgången granskare skulle kunnat upptäcka. Alla saker
som voro af europeisk tillverkning gömdes under provianten
i den ena kistan, och det mesta var af sådan art att man
skulle kunna sänka det i vatten om vårt läge blefve förtvifladt.
Sirkin utnämndes till hufvudkvarterets öfverbefälhafvare och
alla uppmanades att lyda honom på samma sätt som de lydt
mig och att göra sin plikt. Dock ägde Turdu Baj såsom
sakkunnig rättighet att föreslå flyttning till andra betesplatser
i närheten när gräset tagit slut vid lägret XLIV. Vid dylika
flyttningar skulle alltid ett dokument, skrifvet på ryska af Sirkin,
nedläggas i ett kummel vid lägret XLIV, så att vi kunde hitta
de våra vid återkomsten. Med Sirkin hade jag ett enskildt
samtal och han förstod till fullo att det företag jag kastade
mig i var mer än riskabelt. Han satt alldeles tyst och ruskade
på hufvudet. »Äro vi icke tillbaka om sjuttiofem dagar,» sade
jag, »så äro vi förlorade, och då går du med karavanen till
Tjarkhlik och vidare till Kaschgar.» Jag trodde icke ett ögon-
blick att vi skulle dödas af tibetanerna, men man måste dock
vara beredd på allt, och mina kartor och anteckningar skulle
åtminstone komma helskinnade hem. Slutligen låste jag alla
mina kistor, men Sirkin fick nyckeln till silfverkistan för att,
om så behöfdes, i Tjarkhlik kunna utrusta en ny karavan för
återtåget till Kaschgar.
På kvällen upplyste någon att spår efter tibetanska fot-
gängare och ryttare syntes färska i en närbelägen dal och att
hundarna på natten skällt ursinnigt åt detta håll. Det hviskades
redan i lägret att vi voro bevakade af spioner. De svarta furier
som i korpars hamn kretsade öfver lägret, togo sig denna all-
varliga kväll afskyvärdare ut än eljest. Och så kröp jag till
kojs för sista gången under »civiliserade förhållanden», somnade
lugnt och godt och vaknade ej förrän Schagdur kom och pur-
rade mig till detta ödesdigra uppbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
