Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Uppbrottet mot Lassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
tibetanska äfventyr
och vi ansågo därför klokast att undvika denna plats för att
söder om Nakktju uppsöka stora Lassa-vägen, där vi hoppades
lätt kunna försvinna bland massan af pilgrimer.
Nu skulle min yttre människa undergå en tragikomisk för-
bättring. Jag satte mig vid glöden och Schagdur for med
saxen fram som en vandal i mitt hår. Sedan resten blifvit
vederbörligen intvålad, framträdde Ördek med rakknifven och
efter en stund glänste min hjässa som en biljardboll. Slut-
ligen tog jag själf hand om mustascherna och — tänk er
hvilken oerhörd kallblodighet — klippte bort dem rubb och
stubb. Mina bröder, mongolen och burjaten, som voro skägg-
lösa, tyckte visst att jag nu började se ut som folk, ehuru
jag själf fann det syndigt att så där fördärfva ett i och för
sig icke ofördelaktigt utseende. Ögonbryn och ögonhår fick
jag dock lyckligtvis behålla. Hvad gjorde det förresten hur
jag såg ut, det fanns ju icke en katt att kokettera för.
Ännu hade jag en viss trösterik likhet med Caesars byst,
men den glädjen varade icke länge. Som en gammal och van
kvacksalfvare och med sakkunnig min började Lama plocka
i sina medikamentpåsar, smorde med lätt hand in mitt ansikte
i fårfett och någon brun smörja, och betraktade mig sedan
på något afstånd med hufvudet på sned. »Ike sän bane»,
det är mycket bra, yttrade han. Jag kunde icke instämma
då jag tittade i klockboettens blanka innersida. Var denna
flottiga, skinande, kopparbruna och renrakade mongoliska babian
verkligen identisk med min person ? Småningom torkade smörjan
och antog i blåst och damm en grådaskig ton. För hvar gång
jag skrattade, eller på annat sätt hade behöf af att använda
mina ansiktsmuskler, stramade det förskräckligt i skinnet, men
snart skulle vi icke få anledning att skratta mer, det glada
skrattet blef från denna dag en sällsynt gäst i vår karavan.,
Lägret låg öppet på näset mellan sjöarna, blott i sydväst
reste sig några låga kullar. Spår af människor hade vi här
icke sett, hundarna förhöllo sig lugna och nejden föreföll full-
komligt trygg. Vid femtiden utbröt en häftig nordanstorm som
jagade sand och stoft i hela moln öfver den salta sjön och
öfver lägerplatsen. Vi togo då vår tillflykt till tältet, i hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
