Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Tibetanska nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TfBETANSKA NOMADER 28l
med; inom två sekunder bottnar han igen och gör en för-
tviflad ansträngning för att klättra upp på stranden.
Satju-sangpo! nu hade vi besegrat dig! Jag var våt som
en dränkt katt, men hvad gjorde det, vi voro redan förut plask
våta af regnet. Jag kände mig dock en stund knäsvag, ty
äfven om man är aldrig så styf simmare, så är en sådan situation
icke direkt behaglig. Mina stöflar voro berömvärdt vattentäta
och sedan vi ridit en bit kom jag att tänka på att det egent-
ligen var onödigt att kånka deras innehåll med mig; jag hällde
därför ur dem, band dem bakom sadeln och red barfota.
Vårt läger denna afton bar en tragikomisk prägel. Icke
en torr tråd i karavanen, flera saker förstörda, vattnet drop-
pande ur kistorna och från våra kläder och djur. Efter många
energiska men felslagna försök, lyckades vi få eld, bolmande
och fräsande. Här klädde jag af mig från topp till tå, vred
vattnet ur mina paltor och tillbringade aftonen med att nöd-
torftigt torka dem — att de skulle bli alldeles torra kunde man
ju icke begära då det alltjämt regnade friskt.
Obeveklig och grym sänkte sig natten öfver jorden och
månen kastade icke ens den flyktigaste blick öfver Tibets genom-
regnade fjäll. Kusligt och dystert, blåsigt och mörkt, utan
återvändo piskar regnet i backarna, tältduken fladdrar som då
det leker i ett segel och det låter än som smygande steg än
som ryttare, som nalkas i natten. Fran tva håll höras rop.
Är det pilgrimerna från Kum-bum, nej de kunna icke vara så
galna att trotsa Satju-sangpo med sina jakar. Man blir nervös
af nattvaket och reagerar mot alla ljud. Vår vandring är ingen
hemlighet längre, vi hafva mött de första tibetanerna. Bland
växlande skiften och emot ovissa öden går vår väg allt djupare
in i detta hemlighetsfulla land. Nog tyckte jag att vi borde
få se Lassa ändå, när vi nu öfvervunnit två hårda prof, löfvai-
anfallet och Satju-sangpo. Det var som i en saga, där hjälten
måste gå genom eld och vatten för att befria sin brud ur drakens
klor. Men trötta voro vi; jag längtade nästan att bli fast föi
att få sofva ut. Mina båda kamrater voro idealiska karlar -
köksor duga icke på sådana äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
