Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. I tibetansk fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYK
Hela natten skällde hundarna i nomadlägren rundt om-
kring oss. Det var tydligt att tibetanerna gingo från tält till
tält, spridde nyheten om vår ankomst och förberedde sig till
någonting. På flera ställen syntes eldar glimma genom nattens
mörker. Knappt hade solen gått upp den dag då vårt öde
skulle afgöras, förr än tre nya tibetaner kommo på besök
På vederbörligt afstånd lämnade de sina hästar med frambenen
hopbundna, slogo sig ned vid vår eld och stoppade sina pipor.
Deras egentliga ärende tycktes vara att undersöka mina ögon,
ty så fort jag tagit plats mellan två af dem, bådo de mig af-
taga mina svarta glasögon. De hade väl för sig att alla européer
voro blonda och hade blå ögon och kunde därför icke återhålla
sin förvåning öfver att finna mina ögon lika svarta som deras.
Synbarligen snopna, nickade de vänligt åt mig och samtalade
fort och ifrigt.
Därpå önskade de se våra vapen och med största finger-
färdighet demonstrerade Schagdur sitt ryska magasingevär och
jag min svenska officersrevolver. Vi hade knappt afslutat före-
visningen förrän de ruskade på hufvudet och bådo oss lägga
bort våra mordvapen, och så reste de sig och ansågo säkrast
att draga sig tillbaka till sina hästar och sutto ej upp förr
än de trodde sig utom skotthåll.
Efter en halftimme hade vi visit af fyra nya gäster, tre
smutsiga nomader i långt, svart hår och med svärd och långa
metallpipor i lifgördeln, samt en gammal högväxt, kortklippt
lama i röd dräkt och med gul mössa. Det enda denne heders-
man ville veta var hufvudkaravanens styrka och därom fick
han besked. Å ömse sidor iakttogs de sedvanliga artighets-
betygelserna och det knusslades icke på försäkringar om vän-
skap och aktning. Gubben upplyste om sin egen prästerliga
rang, hvars höghet så imponerade på vår beskedlige Schereb
Lama att han reste sig, förenade sina händer med flatorna mot
hvarandra och vidrörde gubbens panna med sin.
Slutligen yttrade den gamle mannen med förbluffande tvär-
säkerhet: »Ni måste stanna här i tre eller högst fem dagar.
I dag på morgonen skickade vi kurirer till höfdingen af Nukktju
för att fråga om ni få fortsätta eller ej. Som svar på denna
2 88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
