Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. I tibetansk fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r TIBETANSK FÅNGENSKAP
skrifvelse kommer antingen ett bref med förhållningsorder eller
också höfdingen, Kamba Bombo, själf, och i hvilket fall som
helst äro ni till dess våra fångar.»
Nu trodde vi att vi skulle få vara i fred, men redan efter
ett par minuter inträffade något, som uppfyllde oss med oro.
Från alla håll samlades till det lilla tältläger, där våra när-
maste grannar bodde, små grupper af ryttare, beväpnade till
tänderna med spjut, lansar, svärd och långa svarta gaffelbössor.
Somliga buro höga, hvita filthattar, andra mörka bindlar, virade
kring hufvudet och alla voro de insvepta i svarta eller röda
kappor. De sågo ut som banditer dessa soldater, som nu
mobiliserats för att rädda Tibet från en inbillad fientlig invasion.
De växte upp som svampar ur marken och snart kunde vi
räkna 53 stycken, som i spridda grupper slogo sig ned kring
sina friluftseldar.
Med största spänning iakttogo vi alla deras rörelser, Lama
var öfvertygad om att vår sista stund var nära, men jag tänkte,
att om det verkligen var deras afsikt att göra kol på oss, så
borde de icke behöfva så mycket folk, och hellre verkställa
massakern nattetid. Efter en stund såg det verkligen ut som
om Lama skulle få rätt. Sju ryttare sprängde österut mot
Nakktju och några redo hårdt mot Lassa för att lämna Dalai
Lama budskap om vår ankomst. .Men alla de öfriga, som nu
blifvit ytterligare förstärkta, redo i samlad trupp och i vildaste
karriär rakt fram mot vårt tält. Som boskap skulle vi icke
låta slakta oss, vi höllo våra vapen redo och sutto eller stodo
i tältmynningen beredda på det värsta. Tibetanerna nalkades
som en stormvind och hästhofvarna smällde och smattrade mot
den blöta marken. De uppgåfvo de vildaste indiantjut och
svängde i krigiska åtbörder sina spjut och lansar öfver hufvudet.
Ett par svängde sina svärd på samma sätt och tycktes kom-
mendera hopen. Blott ett par minuter hade vi kvar, ty de
nalkades med slaka tyglar och klackarna i hästarnas sidor. Nu
äro de öfver oss och i nästa ögonblick skola de krossa oss
som en lavin! Men nej, de trampa icke ned oss. Skaran
var oss så nära att stänket från de främsta hästarna nådde
fram, då den, på ett gifvet kommandorop, delade sig i tu;
19. — Tibetanska äfventyr.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
