Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. I tibetansk fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 TIBETANSKA ÄFVENTYR
och låtande. På samma gång som det var skönt att hvila
och att slippa sitta och rida i detta eviga regn, då allt var
kallt och grått och vått och rått och mörkt, så pinade det
mig att icke äga min frihet, utan vara prisgifven åt tibetanernas
godtycke. Jag längtade efter Kamba Bombo, som väl skulle
göra slag i saken.
Men vi hade intet att beklaga oss öfver. Våra värdar
omhuldade oss med rörande ömhet och vänlighet. De sade
att detta skedde på Dalai Lamas särskilda befallning. De ryttare
som dagligen sågos på Lassavägen voro kurirer och ilbud som
ständigt bringade nyheter från Djallåkk till Dalai Lama. De
soldater som mobiliseras äga rättighet att taga hvad de behöfva
fiån nomaderna, hvilka sedan få ersättning från hufvudstaden
Genom vårt fredliga tåg hade vi sålunda ställt till ett rysligt
besvär och Djallåkk hade blifvit ett slags militär knutpunkt.
Det vimlade af estafetter, spejare, kunskapare och kurirer åt
alla håll.
Vi sutto på eftermiddagen just och pratade med sju tibe-
taner, då en skara ryttare syntes komma framsprängande till
vårt tält. »Ha, där ha vi Nakktjus Bombo»! Det visade sig
dock ått det ej var den förnäme höfdingen själf utan blott hans
tolk för mongoliska språket, en hygglig och gemytlig tibetan.
I det ögonblick då Kamba Bombo fått besked om vår ankomst
hade han befallt tolken att rida genom nätter och regn till
Djallakk, själf skulle han sa fort ske kunde komma efter.
Nu börjades storförhöret igen. Alla kritiska funderingar
om min nationalitet undanträngdes af deras fruktan att vår
hufvudkaravan blott var förtruppen till den väldiga invasions-
armé de tycktes vänta från norr. De hade en panisk för-
skräckelse för denna inbillade armé, och redan nu fick jag
fullkomligt klart för mig att högsta vederbörande i Tibet aldrig
drömt om att ställa sig under rysk öfverhöghet eller protektion.
Tolken försäkrade oss att hvilka vi än voro, skulle vi aldrig
få resa till Lassa, men på Dalai Lamas befallning skulle intet
ondt få tillfogas oss.
Schagdur och jag togo nu i med hårdhandskarna och predi-
kade för den arme tolken så att det hven om hans öron. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
