Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Vägen till Ladak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIBETANSKA ÄFVENTYR
stigliga klippuddar skulle han tända en signaleld. Under tider,
väntade vi på norra stranden och snart förkunnade tre stora
eldar att den södra var oframkomlig.
Gåfves det intet sätt att forcera denna otäcka klippvägg,
skulle vi verkligen tvingas till en tidsödande omväg öfver dé
nordliga bergskedjorna? Nej, jag fick en idé, i närheten växte
ymnig buskskog och torra stammar och rötter funnos i fullt
tillräcklig mängd för att däraf göra en färja, på hvilken kamelerna
skulle kunna bogseras kring udden. De voro nu blott tio
stycken, och värre svårigheter hade vi öfvervunnit.
Allt under våra öfverläggningar öppnade sig ännu en ut-
väg. Då platsen först rekognoscerades var sjön just här
öppen, men redan första natten belädes den med en tunn
ishinna och ett dygn senare var isen, tack vare kölden, 5 cm.
tjock. På en stor bred kälke af kamelstegar och filtar skulle
man kunna hala de tunga kolosserna öfver isen. Kälken gjordes
i ordning och belastades med så många man som motsvarade
vikten af en kamel. Den sköts förbi udden, men då isen
började knaka, troppade än den ene, än den andre af, till
obeskriflig munterhet för de dragande.
Isen var klar som kristall, utan en blåsa, det var som
att gå på en stilla vattenyta, under hvilken mörkryggiga fiskar
syntes kila mellan algerna på botten. Det smäller och knäpper
i detta glasklara tak, ibland låter det som om projektiler af-
lossades utmed isen och man tycker sig höra deras försvin-
nande hvinande, försvagadt och döende i fjärran.
Ännu en dag måste vi tåligt vänta, och iakttaga huru isen
tjocknade i kölden. Före soluppgången den nästa halades
bagaget på kälken förbi och sedan gjordes med tillhjälp af
ett trettiotal säcker sand en gångstig öfver isen, på hvilken
kamelerna försiktigt leddes. Allt gick lyckligt och vi kunde fort-
sätta utmed de sagolikt tjusande stränderna.
Men nu längtar väl läsaren lika uppriktigt som författaren
till varmare trakter — vi kunna sannerligen behöfva att tina
upp eftei den tibetanska kölden. Ända till den 17 december
tågade vi utmed norra stranden af den salta sjön Panggong-tso,
hvars praktfulla naturscenerier min penna är allt för svag för
3 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
