Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Vägen till Ladak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN TILL LADAK
att skildra. Efter oerhörda ansträngningar lyckades vi krångla
oss öfver ännu en förarglig klipputlöpare och den 13 december
nådde vi ändtligen I ibets västra gräns. Med obeskriflig glädje
mötte vi här den undsättningskaravan af 12 hästar och 30
jakar som guvernören af Ladak skickat oss till hjälp, Dess
ledare voro tva ladakis, Galung Hiraman, en klassisk och gemyt-
lig gubbe, som sken af idel välvilja, och Anmar Dju, som talade
persiska och med hvilken jag därför kunde underhålla mig,
tack vare mina biistfälliga hågkomster från solens och lejonets
land. De medförde får, mjöl, ris, torkade frukter, mjölk, socker
och korn åt våra djur. Våra lidanden voro slut, och spillrorna
af karavanen, som sannerligen sjöng på sista versen, räddade.
Den sista traden, som ännu band oss vid det gåtfulla, under-
liga Tibet, blef här afsliten då vi togo farväl af den eskort
som följt oss till gränsen. Alla gamla »grunkor» som nu icke
längre behöfdes, kastruller, koppar, kannor, gamla utslitna kläder
och en revolver, skänktes åt tibetanerna, som stormrika återvände
till sina tält. Vi hade gjort intrång i jordens sista eremitstat,
i jordens starkaste naturliga fästning; hela landet hade i fyra
månader varit i krigstillstånd, och vi hade ställt till ett för-
skräckligt besvär. Först nu skulle prästerna kunna sofva
lugnt på sina kuddar. Då solen sjönk denna afton och ett
nytt mörker steg upp i öster, tycktes denna natt för mig upp-
sluka Dalai Lamas land med alla dess hemligheter. Men i
mina portföljer och dagböcker gömde jag dock de eröfringar
Jag gjort under mitt härnadståg, eröfringar som skulle sprida
ljus öfver stora sträckor af det okända landet.
Ännu en af veteranerna i vår karavan fordrade Tibet i pant
för vårt genomtåg. Jolldasch hade som vanligt tillbringat natten
på filtarna vid mina fötter; i soluppgången ruskade han på
sig och sprang bort öfver bergen i öster och kom aldrig mer
tillbaka. Just då vi nådde civilisationens yttersta känselspröt,
på själfva gränsen mellan Tibet och Kaschmir vände han om
och öfvergaf sin gamle husbonde. Kanske han trodde, ja kanske
han ännu tror att jag skall komma tillbaka en gång och hämta
honom.
3 5 3
*23. — Tibetanska (ifventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
