Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. En färd öfver Himalaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA 355
Julaftonen tillbringade jag med de vänliga och goda missio-
närerna i Leh. Ehuru jag icke förstod ett ord af hvad herr
Ribbach på ladaki sade sina åhörare, har jag sällan vant med
om en mera gripande och högtidlig gudstjänst. Mina ögon
fängslades af julgranens vänligt tindrande ljus och jag domnade
i underbar ro vid orgelns mjuka, försoningsfulla toner — hvilken
värld af minnen skymtade icke förbi mm blick från våra sorgers,
segrars och mödors dagar; hur mycket hade jag icke att tacka for!
På juldagen hördes en högtidlig klockklang mellan husen
i Leh, men det var icke malmen i kristna tempel som firade
julen, det var välkända toner från de klockor, som i nära åtta
månader hade ackompanjerat våra trötta steg öfver det oändliga
snölandet. Majestätiska och värdiga som alltid skredo de mo
sista kamelerna genom den lilla stadens gator och sankte frå-
gande och skygga blickar öfver den bullrande människoskara
som omgaf dem. Med en känsla af vemod och glädje såg jag
dem tåga in på vår gård och föras fram till sina väntande
krubbor. Då upphörde klockorna att klämta och det blef mycket
tyst- jag erfor samma lättnad som man känner då begrafmngs-
klockorna tystnat efter en jordfästning. Här slutade ändtligen
vår mödosamma vandring, här skulle kamelei na få nvila oc r
ro, och hela vintern stå lutade öfver doftande, saftigt foder.
Själf hade jag däremot icke ro att hvila mer än några
dagar. Det i sagor och sägner mättade, i sol och varme ba-
dande Indien lockade mig med oemotståndlig makt. Jag ville
nu åter upplefva något, som jag aldrig skulle kunna glömma,
något storartadt, tjusande och pittoreskt; jag ville erfara en
stor kontrast, ja, en af de största man gärna kan tanka sig
på jorden. Blott ett ögonblick tvekade jag: hade jag rättighet
att kasta bort tre månader af mitt lif till nytta for ingen annan
än mig själf? Vore det icke bättre att använda denna tid
till en ny exkursion inåt Tibet, eller till hemfärden öfver Kara-
korum och Kaschgar! Nej, jag skulle aldrig kunna torlata
mig om jag försummat tillfället att besöka Indien under den
tid"1 då Lord Curzon, som jag kände sedan många år, var vice-
konung. Och så längtade jag efter den hvila som bestod i
befrielse från kartritning. Hur skönt att få rida genom dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
