Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. En färd öfver Himalaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Indus’ yta. På sommaren, då floden stigit oerhördt, måste
dess verksamhet i denna trånga klippassage vara synnerligen
våldsam. Man stannar ofrivilligt i häpnad och beundran öfver
de landskapstaflor, som tiga och likväl tala på alla håll. Hade
jag blott haft tid att stanna här ett par dagar, skulle jag ha
fyllt min skissbok med scenerier af oförliknelig skönhet.
Men mina kulis äro otåliga, de förstå icke anledningen
till min långsamhet. Alltså i sadeln igen, och så rida vi upp
genom Hlangtschus djupa, smala bidal, där bredden ibland
knappast uppgår till 10 m. Vi rida in i bergens tysta salar,
Indus’ brus dör bort bakom oss, skymning råder midt på dagen,
endast de delar af korridoren, som ligger lämpligt till för solen,
äro belysta. Man samtalar icke i denna vilda, storslagna natur,
man tiger och beundrar, och märker ofta icke hur halsbrytande
och farlig vägen är. Än för den under öfverhängande klipp-
väggar, än några tiotal meter öfver dalbottnen och är då likt
en mur upptornad af skifferskifvor och block, som stödja sig
mot bergväggen och på hvilkas krön man rider, med en af-
grund under sig. Hur lätt kan icke denna cyklopiska anlägg-
ning rasa! Högre upp i dalen stå klipporna lodräta och tillåta
icke anläggandet af något slags väg; man rider då i dalbottnen
och korsar älfven på fyra broar, mer eller mindre lifsfarliga
och fallfärdiga. Vid Sumdo’s poppellund lämnas hufvuddalen
och vi gå upp genom ännu en bidal af fantastisk vildhet,
smal och brant följer stigen klippväggarna eller är ledd öfver
gruskäglor, där man skyndar sig för att undgå de stenar som
tid efter annan komma neddansande. Här och hvar är dal-
bottnen alldeles belamrad af nedrasade stenmassor och man
ser där uppe, på 800 meters höjd, de luckor de lämnat efter
sig. Slutligen blir dalen trång som en springa mellan klip-
porna och vi lämna den då för att öfver höjderna taga oss
fram till Lama-jurus dalvidgning.
Lama-juru är ett af Ladaks berömdaste kloster; dess »gompa»
eller tempelkomplex tronar på krönet af en lodrät rullstens-
terrass, hvars södra front på det mest fantastiska sätt blifvit
formad af vatten och vittring. På afstånd liknar fasaden en
skog af mäktiga kolonner, af hvilka hvar och en uppbäi en
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
