Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. En färd öfver Himalaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA 3^3
moskéer, och hälsas med de gamla välkända orden »salam-
alejkum».
De båda följande dagarna förde oss till byn Dras. Stig-
ningen är kännbar upp genom Dras-älfvens trånga, pittoreska
dalgång. Vägen löper som en liten hylla utmed bergssidorna;
man börjar bli van vid att se afgrunden gapa under sina fötter,
och dock är det obehagligt då hästarna, säkra och pålitliga,
glida och åka kana utför den hala snögatan i utförsbackarna.
Floden fyller dalen med sitt ängsliga, monotona brus; frisk
och klar skummar vattenmassan i sin steniga bädd; här och
hvar bildar den forsar och fall öfver bottenisen, som skimrar
grön genom det kristallklara vattnet. Hela berglandet är nu
snöklädt; blott här och hvar sticker en svart sten upp ur det
hvita täcket. Skönt att slå sig ned framför brasan i Dras’
stationshus; därute sjönk kölden till —22°.
Den 8 januari taga vi, vid 17° köld, åter plats i våra sadlar.
Männen äro pudrade med hvitt i skägg och mustascher och kring
nosen på hästarna hänger rimfrosten i långa hvita trådar. Där
Drasfloden ibland är öppen ryker och ångar det om dess bull-
rande vattenmassor. Uppåt dalen ligger landskapet insvept i
en tät dimma, en älfvalek, som smidigt och tyst smyger sig
öfver de kalla snöfälten. Vi rida som i en tunnel genom detta
töcken och återfinna snöfjällen på dess andra sida skinande
silfverhvita i sin förnäma och högtidliga vinterskrud. Utan en
molnfläck strålar himlen sydländskt blå öfver snön. Floden
är nu öfverallt frusen, men vi höra vattnets porlande under
iskuporna. Stigningen är ytterst långsam, ofta märkes den icke
alls. Från flera källor utgå ljusgröna iskakor, som fylla dalen,
och då våra hästar på det glatta underlaget halkat och fallit
ett par gånger, gå vi sedan till fots öfver sådana ställen. Snö-
mängden tilltar hastigt; stigen är djupt nedtrampad och löper
mest som en meterdjup ränna, i hvars botten alla hästar och
fotgängare trampa i samma spår, så att obehagliga gropai och
valkar uppkomma. Det är en fullständig sjukgymnastik, ett
slags bålrullning, att under sådana förhållanden sitta i sadeln;
man kastas och slänges till höger och vänster, och då hästen tid
efter annan står på näsan, löper man all möjlig risk att få sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
