Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. En färd öfver Himalaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 TIBETANSKA ÄFVENTYR
sökande allt varmare luftstreck, men ändå medförande en an-
strykning af sina glaciärers och snöfälts frostiga kyla. Trafiken
blir lifligare, byarna ligga allt tätare, vi rida genom Gagangan,
Gunt och Mamer, vi möta oupphörligt ryttare, fotgängare, landt-
män forslande sina varor på hästar eller nötkreatur. Af åker-
fälten synes icke mycket, de äro förlagda till bergssluttningarna,
som nu äro mera flacka och bilda mjukt afrundade dosseringar
ned mot dalen. Halfva dagen rådde en orkanlik blåst, som
vi lyckligtvis hade i ryggen, den följde flodens exempel och
störtade sig i lättsinnig våldsamhet ned genom dalen. Det sjöng
och klagade i tallarna, som, höga, smidiga och mörkgröna vag-
gade i ödmjuk takt och bugade sig mot väster. Kolossala skogar
kläda nu vänstra dalsidans sluttningar, som på afstånd tyckas
belagda med förnäma persiska mattor i en enda färg; till höger
är skogen däremot tunn, blott glesa gröna prickar skrika här
i den grå färgtonen. I dalbottnen frodas löfträd, buskar och
gräs, ehuru vegetationen nu sofver sin djupaste vintersömn.
Strax efter middag åtföljdes blåsten af fullkomlig vindstilla och
man såg då en blåaktig rök från eldarna i alla hus och gårdar
breda sitt genomskinliga flor öfver dalbottnen. En behaglig
känsla af lugn och hvila sänker sig öfver oss; blott Sind, som
växer i storlek efter att hafva mottagit en mängd sidoflöden,
fyller dalen med sitt brus och dånar allt mera doft och kompakt.
De närmaste bergarmarna aftaga synbart i relativ höjd, men
öfver den mörka skogsranden skina alltjämt snöhöljda, taggiga
toppar, hvitare än döden, mera bländande än någonsin mot
sin dunkla förgrund. Och deras kamkonturer stå lika skarpt
tecknade mot himlen, denna himmel som är lika ren och blå
som de dyrbaraste turkoser från Badakschan. Icke ett åter-
sken från kvalmet bland Indiens djungler når upp till dessa
höga friska fjäll där alla färger äro rena, fläckfria och intensiva
och bland hvilka man rider fram utan att tala ett ord, andandes
tyst och långsamt och med ett leende öfver sina drag.
Som timmarna skrida och miltalen ökas blir lifvet som
rör sig vid Sind-flodens stränder allt brokigare; kärror, bärstolar,
zebuoxar, får, getter och människor; man ägnar oss ingen vidare
uppmärksamhet, vi rida lugnt genom fredliga byar — hur olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
