- Project Runeberg -  Tibetanska äfventyr /
392

(1905) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Hemåt!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392 TIBETANSKA ÄFVENTYR
Och nu skynda vi i ilmarscher mot norr. Från Schagdur,
som i Indien hemsökts af en elakartad feber, måste jag skiljas
i Leh; han grät som ett barn då jag tackade honom för hans
trohet och hans tjänster under de gångna åren. Och vidare
bar det norrut. Indien med sina palmer och pagoder, sina sago-
lika rikedomar och under, sitt ljus, sin värme och sin gästfrihet,
försvann bakom mig som en hägring och en dröm. Framför
mig bidade Kara-korum, insvept i sina snömolns natt. I gnist-
rande köld och yrande snöstorm och påpälsade som polarfarare
redo vi öfver detta otäcka pass, som med 5658 m. reser sig
öfver oceanvågorna vid Malabar Point. Men jag skall skona
er för våra öden och strapatser i snölandets västra delar; äfven
där upplefde vi många tibetanska äfventyr, så mycket bistrare
som vi ännu förföljdes af en tillintetgörande vinterköld.
* *

*


Vi äro åter i Kaschgar där gamle generalkonsul Petrovskij
mottar mig med vanlig gästfrihet. Här säger jag tack och
farväl åt alla muselmanerna utom Turdu Baj, som följde med
till Osch, där jag också lämnade Malenki och Maltjik. De
stodo bundna på öfverste Sajtseffs gård då jag åkte ned till
järnvägsstationen i Andischan, och följde mig med undrande
och spörjande blickar, som om de förstått att vi aldrig skulle
träffas mer.
Vid Tjernjajevas station tog jag ett hjärtligt farväl af min
präktige Tjernoff, under det att Tjerdon, den siste kosacken,
och Lama följde mig öfver Kaspiska hafvet för att begifva sig
hemåt öfver Astrakhan. Den beskedlige Schereb Lama häpnade
då han för första gången i sitt lif såg öppna hafvet och ännu
mer då han såg en jätteångare, hvars skoflar arbetade oss
ut däröfver. Slutligen var jag alldeles ensam och fördes af
tågen genom det stora Ryssland.
Alla fyra kosackerna fingo guldmedalj af konung Oscar
samt S :t Annae-ordens hederstecken och en penninggåfva af
tsaren. Det gladde mig mycket att både inför kejsaren och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 11 14:45:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tibetafv/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free