Tiden / Första årgången. 1909 / 1:7 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den revolutionära syndikalismen.

För TIDEN av OTTO JÄRTE.

—————

II.

Föregående artikel sökte i korthet
skildra den .socialekonomiska miljö, i
vilken syndikalismen uppstått; eller
med andra ord, hur den franska
folkhushållningens egenart och i sin mån
det galliska folklynnets eldfängdhet
och lättrörlighet, i förening med de
outrotliga revolutionära traditionerna,
givit den franska arbetarrörelsen dess
särprägel inom Internationalen. Den
bildar, som Som b ärt träffande sagt,
det lätta kavalleriet, som svärmar runt
flankerna av arbetareklassens
uppmarsch och som rekognoscerar de fält,
vilka ligga utanför den egentliga
strids-terrängen.

Fransmännen skola dock inte inbilla
sig att de därför marschera i spetsen,
inte heller att de äro i stånd att taga
upp kampen med det tunga och
långskjutande artilleri, som det
organiserade kapitalet i de storindustriella
länderna numera kan föra i elden. För
att med någon utsikt till framgång
bestå i den striden måste —- för att
utföra Sombärts bild—arbetarrörelsen ha
det tyska infanteriets disciplin och trots
dess massa överlägsna
manövrerings-konst, de engeliska trängkolonnernas
kassaresurser, eller den mästerliga
organisationsförmåga, som satte
socialismens pionjärer häruppe i Norden i
stånd att uppföra de starka
förskans-ningar mot kapitaliismen, vilka vi ha

i våra fi stort sett så ypperliga
organisationsformer; på det området ha
skandinaverna verkligen visat sig vara
Internationalens —• genitrupper, något
som också alltmer ’börjar bli klart för
’broderpartierna i andra länder.

Frankrikes arbetareklass har ännu
långt dit. Dess ”lätta kavalleri” bör
grundligt omorganiserats, ty det är
’betänkligt efterblivet ‘i jämförelse med de
villkor, under vilka klasskampen
utkämpas i grannländerna. Hela denna
eleganta skolritt i den revolutionära
stilen och alla dessa glänsande
stormattacker mot det borgerliga samhället,
som presteras i kongressresolutioner,
äro mycket ’estetiskt tilltalande och
passa så bra i stycke med de ärorika
franska traditionerna. Men de äro
farliga och skulle, om det på allvar gällde,
leda till samma förkrossande fiasko,
som sakkunniga förutspå Wilhelm II :s
berömda frontala rytteriangrepp. De
strida nämligen, dessa båda, var på sitt
sätt i lika hög grad mot lagarna för det
moderna sociala och militära kriget,
och de ha sin rot i samma, till sin
innebörd väsensskilda, men till sin
grundstämning ensartade uppfattning av
verkligheten.

Wilhelms romantiska militarism
åsido, den franska arbetareklassen blir
nog i sinom tid färdig med sin
revolu-tionsromantik i den mån den klyfta,
som regimen Clemenceau dagligen vid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>