Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inskränkning av den enskildes
ekonomiska ”frihet”, men å andra
sidan en på denna inskränkning vilande
utsträckning av den andliga
eller kulturella friheten. Och
härmed ha vi nått fram till den enda
hållbara frågeställningen av föreliggande
problem: en högre eller en lägre
art av individualism, en
ekonomisk eller en kulturell
individualism?
Valet står ej mellan
”individualism” och socialism? Socialismen är
en högre art av individualism. Den
är — för att tala med Schäffle —
potensierad individualism.
Statskyrkan
ur socialdemokratisk synpunkt.
För TIDEN av ERIK HEDÉN.
I.
Att socialdemokratin i de olika
länderna genast från början satte
statskyrkans avskaffande på sitt program,
var självklart. Dels stod den under
starkt intryck av Marx’
materialistiska historieuppfattniing i dess hårdaste
form, vilken fattade den statskyrkliga
kristendomen såsom en ideologisk
avspegling av ett föråldrat och orättvist
ekonomiskt system. Dels betraktade
den äldre socialismen staten såsom
enbart ett kapitalistsamhällets
verktyg, vilket naturligtvis också
gällde dess religiösa organisation i
statskyrkan. Men framför allt
hade de första socialdemokraterna
under sin hårda kamp gång på
gång sammanstött med kyrkans män
såsom förtryckarnes tjänare och
såsom skattkrävare.
I mycket är förhållandet ännu
detsamma — men i mycket också ändrat.
Den historiska materialismen i sin
nyare form förklarar visserligen
religionen och andra ideella rörelser såsom
framgångna i sista hand ur
ekonomiska krafter, men den anser dessa
rörelser varken som oviktiga eller som i
och för sig av ondo. Den nutida
socialismen vill ej sönderslå staten, utan
göra den till sitt verktyg i stället för
till kapitalismens, och därvid uppstår
ovillkorligt frågan: varför ej göra
detsamma med statskyrkan? De kyrkligas
ställning mot arbetarrörelsen är
fortfarande allt annat än vänlig, men
enstaka röster av helt annan klang än
förr kunna nu förnimmas, och framför
allt: det synes ibland som en annan
religiös makt skulle bli farligare för
arbetarna än kyrkan: de s. k.
”fri”religiöse.
Härav förklaras hur en skrift som
Olav Kringens ”Kirken”, där han
talar för fred mellan kyrka och
socialism, kunnat väcka så stort uppseende.
Här hos oss refererades den bl. a.
vänligt i ”Soc.-D.” av Fredr. Ström,
Algot Ruhe kritiserar den (i ”Kampen
för religionsfrihet”) men tillägger:
”att börja... med... att avskaffa
statskyrkan vore att gripa saken an i orätt
ända”, odh nyligen ha i Tiden
Anton Andersson och Knut Wicksell åter
tagit upp saken i Kringens anda. Det
är, som synes, icke hos någon
konservativ riktning inom vårt parti, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:07:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1909/0186.html
