Tiden / Andra årgången. 1910 / 33 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Där man utjämnar och där man utmanar

Till kapitlet Hamilton—Millerand.

Stockholm’ 18 febr.

Man erinrar sig nog ännu allmänt
de båda franska poststrejkerna förra
våren: Den första blev effektiv ge-

nom allmän anslutning, och då en god
del även småborgerlig opinion ställde
.sig på postmännens sida i deras
klagomål över oefterrättliga
befordrings-förhållanden, nåddes ett fredsslut,
varvid dåvarande regeringschefen
Olemenceau lovade både reformer och
personskifte i poststyrelsen, ilen
löftena infriades dåligt, de som ivrigast
krävde deras fullgörande avskedades,
och därmed drog det upp till en ny
konflikt. Nu var dock postkåren icke
längre själv enig om att strejka, den
härskande bourgeoisin däremot ville,
ha revansch för vad man kallade
”statens kapitulation” —• att man
verkligen under strejktryck gått in
på erkänt berättigade
fordringar från statstjänare. En
sympatistorstrejk från den synclikalistiska
C. G-. T. (Landsorganisationen),
varmed länge hotats och larmats,
visade sig vara idel munväder, och slutet
blev att denna andra poststrejk, som
blott varit partiell, slöt med
fullständigt nederlag och avskedanden i massa
av postmän, vilka sålunda två gånger
på kort tid ”brutit sin tjänsteplikt”,
som det med den kränkta samhälls-

Tidcn n>r 2, 1910

moralens djupaste brösttoner skulle
ha hetat här i Sverge.

Sådan framfart är ju typisk för den
härskande bourgeoisin i alla länder
efter en seger i någon av
klasskampens drabbningar. Men sedan skilja
sig linjerna. På somliga håll gör sig,
sedan stridens hetta gått över,
behovet av en utjämning snart med styrka
gällande. Där vaknar rättskänslan
för det klara faktum, att arbetare,
som legat under i en social konflikt,
alls icke äro några brottslingar, som
måste straffas, och samhällsinstinkten
tillägger att blott en försonlig politik
kan efter sådana strider läka såren
och göra samhället åter starkt.

1 andra länder möter oss en helt
annan stämning. Där nöjer man sig icke
med de första repressalierna för
ut-stånden skräck och lidna förluster,
man vill ha sin hämnd grundlig och
långvarig. Där syftar man till att
statuera exempel, som skola för lång
tid skrämma en var i beroende
ställning från att försöka någon resning,
hur olidligt lian än må ha det. Kan
man till på köpet axla fariseismens
mantel och utmåla de arbetargrupper,
vilka under exceptionella
förhållanden satt andra plikter framför sina
arbetsavtal, som moraliskt brännmärkta
och förtappade, så är marken beredd

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>