Tiden / Andra årgången. 1910 / 161 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Självbehärskningens triumf.

Stockholm 17 juni.

Den lysande utgången av en
riks-dagskampanj, vilken våra fiender
drömt sig som något i riktning av en
yttersta dom för socialdemokratin,
har med all rätt i vår partipress
ut-. löst segerglada tidsbetralctelser.

Hr Peterssons hela stora
lagbyggnad. som skulle bli den moderna
feo-dalismens nya starka fäste att i vårt
land hålla det oroliga arbetarfolket i
tuktan, ligger ju i grus och spillror.
Den oförsynta utmaningen att kasta
avtalskommittén på porten när den
vägrade att leverera halvfärdigt
arbete som fullgott blott för att
tillmötesgå lockoutmännens iver att smida
medan de tänkte deras järn var
riktigt varmt, har fått det enda rätta
svaret i ett fullständigt kasserande av det
hastverk justitiedepartementet oeh
dess beskäftiga biträden sökt sätta i
stället. Trontalets stolta löfte, för
vilket första kammarens talman
ögonblickligen inför tronen frambar
industribaronernas stora belåtenhet, har
upplösts i det tomma intet. Det kan
vara skäl att erinra om de orden från
januari :

”Behovet av åtgärder i syfte att så
långt möjligt är förebygga
arbetsinställelser och trygga viktiga
samhälleliga intressen har därunder (under

Tiden n:r 6, 1910

den stora arbetskonflikten) kraftigt
framträtt. Jag har därför låtit
utarbeta förslag till lagar, som äro
avsedda att verka i denna riktning.”

Det hör till ”renässansens” politik
att lagarna avsågo att ”förebygga
arbetsinställelser” på så vis, att de
skulle legalisera masslockouterna
under avtalstiden, d. v. s. avskaffa varje
spår till säkerhet mot förödande
mass-strider när som helst. Men
tankegången var väl den, att masslockouten är
ett så allsvåldigt ärbetsgivarvapen att,
om det fick lagens stöd, man knappt
behövde befara att arbetarna någonsin
skulle våga driva det till strejk! Och
de ”viktiga samhälleliga intressena”
skulle tryggas enbart genom skärpt
och vidgad strafflagstiftning, på den
”plumpt-mekaniska” vägen, som tyska
socialpolitiker kallat det. Men oavsett
lagarnas innehåll, det ”kraftigt
framträdda behovet” har regeringen i
grund misslyckats att fylla, och det
var då nästan litet för enkel
statskonst av hr Lindman att, när han
märkte vart det bar, söka ställa sig
utanför som om det knappt angick
honom om ”det, lilla, steget” togs eller
ej — att nu ej tala om ministärens
morske Achilles, som i höstas slog ihjäl
medlingspetitioner och avtalskommitté

i ett nafs, men i vår var lika förtvivlat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>