Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1917 - Möller, Gustav: Den stora socialiseringsmotionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: >DEN STORA SOCIALISERINGSMOTIONEN.» 55
styrda och sakna det demokratiska
styrelsesätt, som ensamt är mäktigt att
tillvarataga samhällets alla intressen och
fullständigt avskaffa löneslaveriets i de
nuvarande statsföretagens alltjämt
kvardröjande antisociala system. Genom en
segrande demokrati måste folket självt
komma till som den reglerande och
bestämmande makten, innan man kan tala
om %tt socialdemokratins ekonomiska
Æamhällsåskådning slagit igenom."
Nu få vi sålunda en försäkran
bl. a. att tillståndet med kortsystem,
•a r-bets tvång, krigsi
ndustriorganisa-tion, statsbeslag å näringsmedel
icke "kan godkännas som ett
socialdemokratiskt idealtillstånd".
Chron-schoug är, som man ser, icke
<löd utan skriver numera
socialiseringsmotioner. Vem kan
författaren utpeka, som skulle ha
ifrågasatt, att krigssocialismen skulle
"godkännas som ett
socialdemokratiskt idealtillstånd"?
Motionären synes inbilla sig, att
om blott samhället övergår till
statlig produktion och samtidigt är d
e-mokratiskt, så är den
socialistiska framtidsstaten färdig. Är
samhället icke demokratiskt så blir
det bara statskapitalism. Kan man
tänka sig, vilken socialistisk
visdom,! Frågan om statskapitalismen
har strängt taget ingenting med
den frågan att göra, huruvida
samhället är demokratiskt.
Statskapitalism är det, om samhället
visserligen äger produktionsmedlen men
lämnar folk den möjligheten öppen
att leva på pengar helt enkelt. Ett
sådant tillstånd låter sig
naturligtvis mycket väl förena med politisk
demokrati.
Lråt oss t. ex. säga, att staten över-
tar sockertrusten. Vi veta att då
trasten bildades ökades aktiekapitalet
utan nya inbetalningar från 35
miljoner till 135 miljoner. Trasten här
delat ut 6 procent, vilket ju i
realiteten blivit iitemot 24 procent.
Äldre aktieägare ha alltså
genomsnittligt fått 24 procent på sina
pengar så länge trasten funnits.
Om nu trastens tillgångar, då
staten övertager den, värderas till
175 miljoner och staten lägger
upp ett 5 (/o obligationslån för
att köpa trasten, så finns det ju
ingenting som hindrar trastens
aktieägare att köpa in
obligationerna. Förut har aktieägaren levt på
sina sockeraktier. Efter
förstatligandet av produktionen lever han
på sina sockerobligationer.
Skillnaden är ganska hårfin. För sin
sockeraktie har aktieägaren fått
betalt av staten. För denna betalning
har han köpt obligationer. Hans
ränta blir ungefär densamma.
Sockerindustrin måste fortfarande
underhålla kapitalisten.
Arbetaren i sockerindustrin måste
utsugas precis som förut för att
sockerkapitalisten skall få leva på sina
pengar.
Det är därför ett dylikt
system lämpligen kan benämnas
statskapitalism. Men ett sådant system
är, som sagt, fullt förenligt med ett
"demokratiskt styrelsesätt".
Författaren visar sig förstå
socialismens och kapitalismens väsen
ungefär lika bra eller rättare lika dåligt.
Den halvt tokroliga virrigheten i
författarens resonemang har fått
ett synnerligen lyckligt uttryck i or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
