Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1917 - Hedmansson, Karl: Bostadsfrågan och den industriella utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bostadsfrågan och den industriella
utvecklingen.
För TIDEN av KARL HEDMANSSON.
Läget på bostadsmarknaden under
krisåren torde vad det gäller städer
och industrisamihiällen genomgående
vara detta:
De ökade materialkostnaderna ha
förhindrat den normala
byggnadsverksamheten, med andra ord den
byggnadsverksamhet, som på grund
av ett samlhälles utveckling, det är
lönande att bedriva. Utsikten till
vinst genom ökade hyror har
bortfallit, följaktligen finnes intet
nybyggnadsintresse ; den enda
stimula-tion vinstbegäret på detta område
haft, har varit den ökade efterfrågan
på redan befintliga bostäder och
därmed följande möjlighet att öka
hyrorna. Då emellertid tack vare
industrins utveckling under krisåren
befolkningstillväxten ökats över det
normala, har läget på
bostadsmarknaden blivit än mera prekärt.
Till viss grad ha de rådande
missförhållandena framtvingat åtgärder
av annat imperativ än
vinstutsikterna, men då dessa åtgärder icke
kompletterats av frivillig
byggnadsverksamhet i nämnvärd omfattning, stå
vi fortfarande mitt uppe i
bostadsbekymren.
Trots detta har läget i alla fall
karaktären av lugnet före stormen.
Mångenstädes lider industrien brist
på råvaror, bränsle och smörjoljor.
Exportmöjligheterna äro hårt
begränsade, varför man nu under
världskrigets, vi få väl hoppas, sista
skede icke kan tala om någon
synnerlig vitalitet inom den svenska
industrin. Däremot är varubristen
över hela världen alldeles
exceptionell.
Sålunda torde i och med
fredsslutet ett allmänt uppsving inom
industrin vara att förvänta och därmed
en ökad tillströmning av arbetare till
städer och industrisamhällen.
Härmed kommer bostadsfrågan i
ett läge, som är sju resor värre än
förut, och det är ytterst osannolikt
att hittills vidtagna och planerade
åtgärder kunna avvärja katastrofen.
Privat byggnadsverksamhet, som
motsvarar behovet, är otänkbart,
emedan priserna på
byggnadsmaterial fortfarande äro och troligen för
minst ett par år framåt bliva så
höga, att bostadsbygge som
förvärvskälla är detsamma som ruin.
Årets statsanslag på 4 miljoner kr.
räcker kanske till bostäder åt
nybildade familjer, om icke den
föreslagna bosättningshjälpen åstadkommer
en avsevärd ökning av
äktenskapsfrekvensen.
Det andra statsbidraget,
lånemedlen ur pensionsförsäkringsfonden,
kommer likaledes till korta inför
uppgiftens väldiga omfång. Här
stöter man nämligen åter på de höga
materialpriserna; inför detta faktum
ha de förmånliga
kreditförhållandena ytterst litet att säga.
Kommunala Centralbyrån har
emellertid stora förhoppningar på
den statshjälp, som ligger i de
billiga lånen, om nämligen industrin
kan förmås intressera sig för saken.
I en skrivelse till Sverges
Industriförbund förordar Kommunala
Centralbyrån bildandet av
halvkommiu-nala bostadsbolag, där industri,
kommun och stat gemensamt skulle
ordna bostadsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
