Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Möller, Gustav: Ministersocialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV MÖLLER: MINISTF.RSOCIALISMEN.
267
vilken cesardyrkarna satte và\\
hopp".
Vollmar inlåter sig därefter på en
skildring av ministären
Waldeck-Rousseaus gärning, som enligt
honom verkligen betydde republikens
räddning i en tid, då stormen hotade
den med skeppsbrott, och med en
särskild skildring av Millerands
arbete, som han skattar mycket högt.
Han polemiserar därefter mot den
åsikten, som omfattas av
motståndarna mot Millerands minister-skåp,
att Millerand vore "ansvarig för
varje förfogande som träffas av
hans borgerliga kolleger, ja, till och
med för allehanda
ämbetsmanna-organs handlingar ända ned till
borgmästarna och gendarmerna".
Denna uppfattning av
regeringsansvar är dock, menar v. Volmar,
"alltför formlös och för mycket
tillrättalagd för bestämda syften för att
förnuftigtvis kunna tillämpas". Och
han anför, att med denna
ansvarighet i England, där man "ansett’
en socialists inträde i regeringen
vara tidigast möjligt och tillåtligt",
skulle den partivän, som t. ex. bleve
"handelsminister bliva’ansvarig för
det barbariska engelska
straffsystemet eller hungersnöden i Indien".
Men Kautsky vill t. o. m. tillåta en
socialists inträde i regeringen i
Tyskland, om detta land bleve slaget av
Ryssland och Europa hotades av ett
allsmäktigt knutpiskeregemente.
"Det finns", fortsätter Vollmar, "blott
två alternativ: antingen fasthåller
man att en socialist genom inträdet i en
regering med borgerlig majoritet blir
ansvarig för allt ont, som sker genom de
borgerliga ministrarna, genom deras tjän-
stemän eller eljes i landet. Da blir en
socialists ministerskap överallt och
till va r j e tid och utan något som
helst undantag otillåtligt, och då måste
Guesdes principiellt avböjande förslag ha
antagits. E 11 e r man håller frågan — i
likhet med Pariskongressens
överväldigande flertal — helt enkelt för en taktisk och
tillåter delaktighet i regeringsmakten
under vissa omständigheter, dä är frågan om
ansvarigheten redan principiellt avgjord.
Ty då erkänner man nödvändigtvis, att
ansvarigheten icke kan vara allmän och
obegränsad, att innanför
regeringsprogrammet och bortsett från
ministerpresidenten, varje avdelning är ansvarig för sig
och att Millerand enligt sin egen
beteckning är representant för bestämda
intressen och som sådan har att bära ansvar
blott för sin egen förvaltning."
B e r n s t e i n, som också i en
artikel i november i Soc. Monatshefte
samma år befattar sig med Kautskys
Parisresolution, har några
synpunkter, som förtjäna att anföras. Han
konstaterar, att resolutionen är ett
kompromissverk, men anser att den
ger impossibilisterna (motståndarna
till Millerands ministerskap) mycket
mera än den andra riktningen.
Resolutionen innehåller påståendet:
’ ’Regeringsmaktens erövring kan,
där den är centraliserad, icke ske
styckevis".
Varför icke? frågar Bernstein.
Något slags bevis därför finns icke.
Vidare säger resolutionen: "En
socialists inträde i en borgerlig
regering kan icke betraktas som det
normala begynnandet av den politiska
maktens erövring’ \
Varför icke? frågar Bernstein
åter. Och vad är den n o r m a 1 a
början?
Han påpekar att en arbetare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
