Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9-10, 1917 - Adler, Max: 1914 års idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
TIDEN
politismen någonsin velat "upplösa"
fäderneslandet, ej heller kan
nationalismen leda till en verklig
internationalism. Har icke just
Schiller, denne glödande apostel för
världsborgartanken, manat:
Till fosterlandet dyra slut dig an!
Även kosmopolitismen söker
alltså vägen till sina mål genom
fosterlandet. Men den kan gå denna väg
i en helt annan anda än
nationalismen. Kosmopolitismen
betraktar världen som sitt hem, det
egna folket däremot som det
närmaste och naturligaste medlet att
genom förtjänster om
världskulturen förskaffa sig borgarrätt i detta
hem. För den är kampen mellan
nationerna endast en sedlig och
kulturell tävlan och fosterlandet den
i och för sig tillfälliga historiska
form, i vilken varje enskild
upplever och gestaltar sitt sammanhang
med mänskligheten. Nationalismen
däremot, även där den icke urartat
till chauvinism, gör av hemlandet
en mänsklighetens gräns. Den
avsöndrar sig visserligen icke
principiellt från andra folk och stater,
den önskar t. o. m. internationella
förbindelser med dem. Men
alltjämt är denna internationalism
dock endast medel för den egna
makten och härligheten och därför
aldrig något som hör till sinnelaget
utan blott till politiken och
det betyder här så mycket som —
till affärer. Därför blir också ordet
fädernesland så lätt ett kamprop,
men icke för en kamp med
andarnas vapen utan i stället med krut
och bly. Från sorgen att
fäderneslanden skola upplösas i
mänskligheten befriar sig nationalismen
radikalt, då den genom de eviga krigen
mellan nationerna upplöser själva
mänskligheten. Alla de höga
värden mänsklig sed och solidarisering
frambragt: folk, fädernesland, stat
göras på detta sätt till upplevelse-
former för sin motsats, en osocial
gruppegoistisk uppfattning,
ständigt i språngberedd spänning att
storma lös mot hela världen, så
snart denna på något sätt
förnimmes som en hämning för det egna
lilla stycket värld. Till verklig
förståelse mellan folken leder icke
andan i en blott av nationalismen
buren internationalism, endast till en
blott yttre gemenskap mellan på
varandra lurande konkurrenter,
vilka fördraga internationalismen
ungefär som en lag mot illojal tävlan,
ehuru var för sig fast beslutna att
bryta den, så snart de kunna göra
det ostraffat.
#
Till fulländande av Kjelléns
målning av den 1789 överstrålande
andliga rikedomen i 1914 återstår att
uppvisa den plattform från vilken
han reser sin kritik. Det är den
även eljes av så många professorala
andliga representanter för 1914
intagna ställningen, som kommer den
att hälsa kriget nästan som en
heroisk frälsning ur den
försump-ning, som legat i de senaste
årtiondenas fredliga arbete och förvärv.
Beslutsamt griper sig Kjellén an
med att gendriva den klagan att
kriget betydde ett sammanbrott av
alla ideella värden, över vilka vår
tid var stolt, ett förräderi mot dess
fredsidé, mot dess humanitetsidé
och mot kristendomen — kort sagt
den borgerligt-kristna
civilisationens bankrutt. Han kan icke nog
håna de "gråterskor", som snyfta
och jämra över krigets
fruktansvärda meningslöshet. Ty för honom
betydde kriget blott en "gudarnas
skymning" för den gamla
fördärvade världen före 1914.
Vi socialdemokrater kunna i
grund och botten endast med
välbehag läsa de omständliga skildringar
i vilka en Kjellén, en Sombart och sä
många andra av deras själsfränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
