Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Vetenskapen i fria luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då solen brände hett och vädret var lugnt, hände det
ibland, att jag och mina följeslagare iakttogo på stranden
särdeles vackra luftspeglingar, som uppkommo genom de
lägre luftlagrens uppvärmning. Husen och träden vid horizonten
syntes upplyftade öfver en silverglänsande yta, i hvilken man
såg dem spegla sig likasom i lugnt vatten.
Man kan knappt tro, huru ofta luftkretsen erbjuder
egendomliga skådespel, hvilka gå obemärkta förbi dem, som icke
äro vana att göra iakttagelser. Så t. ex. erinrar jag mig en
gång på ön Jersey (den 21 Juni 1877 kl. 8 på aftonen) hafva
betraktat ett storartadt naturfenomen: en ljuspelare, hvilken
likasom en eldkärfve höjde sig öfver den nedgående solen. Jag
befann mig på vågbrytaren vid Saint-Hélier, der en mängd
promenerande gingo fram och tillbaka, men det var utom mig
sjelf endast två eller tre personer, som uppmärksammade den
storartade taflan.
Ljuspelare och kors förekomma mycket oftare, än man
vanligen tror; men de gå förlorade för ouppmärksamme
åskådare.
Vi skola beskrifva ett dylikt fenomen, som iakttogs vid
Hâvre den 7 Maj 1877.
Solen bildade medelpunkten i ett guldgult fyrarmadt
kors. Den öfversta armen var mera lysande än de andra;
dess höjd var omkring 15 grader. Den nedre armen var
minst, såsom synes af nedanstående teckning, utförd af min
bror A. Tissandier (fig. 14). Sidoarmarne voro stundom knappt
synliga, emedan de då och då doldes af en strimma
fjädermoln, som utbredde sig öfver en stor del af horizonten. Ett
band af långsträckta moln, åt hvilket den nedgående solen
gaf en intensiv violett färg, bildade underlaget i denna tafla.
Öfver hafsytan låg en tät dimma. Företeelsen varade
endast en qvart, men vid dess försvinnande iakttog man en
intressant omständighet. Korsets nedre och horizontela armar
försvunno helt och hållet, medan den öfre armen ensam
qvarstod några minuter. Den bildade då öfver solen en lodrät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
