Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
emellan menniskan och de oskäliga djuren, som
utvisar deras fullkomliga skiljaktighet till ar
ten. Den står i det innerligaste sammanhang
med språkets bruk, hvilket M:r Darwin medger
vara „ett af de förnämsta skiljetecken emellan
menniskan och de lägre djuren“. Han yrkar
emellertid på, att rudimenten för denna väsendtligen menskliga konst redan kunna upptäckas i
de olika ljud och läten, hvarigenom djuren såväl
sjelfva uttrycka sina känslor, som stundom väcka
motsvarande känslor hos andra djur. Han nekar
icke, att talspråket är egendomligt hos menni
skan, men menniskan ,,begagnar sig gemensamt
med djuren af oartikulerade skrik för att ut
trycka sin mening“. Detta är återigen ett exem
pel på det sätt, hvarpå M:r Darwin i denna afdelning af sitt verk beständigt ilar bort ifrän
en af honoin sjelf vidkänd svårighet. Om det
artikulerade språket verkligen är något för men
niskan egendoirdigt, huru kan derigenom det
egendomliga faktum undanrödjas, att menniskan
ej uti en annan punkt äfven skulle vara egen
domlig? Han anmärker sedan med mera grannlagenhet, att ,,det icke är blotta artikulationsförmågan, som skiljer menniskan från de andra
djuren, ty, som hvar och en vet, kunna pape
gojor tala; det är fastmer hennes stora förmåga
att sammanbinda vissa bestämda ljud med be
stämda begrepp; och detta beror ögonskenligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
