- Project Runeberg -  Tolstoj intime /
137

(1923) [MARC] Author: Lev Lvovich Tolstoy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tolstoj och den religiösa frågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom — icke invärtes men utanför honom själv
— ett moraliskt och religiöst stöd.

I ett föregående kapitel har jag berättat, att
han önskade stanna under sitt återstående liv
i Optinaklostret och att han var beredd att
uppfylla alla en munks plikter, bara han icke
tvingades att gå i kyrkan.

Några månader före sin död, då jag var på
Jasnaja år 1910, överraskade han mig emellertid
med några ytliga anmärkningar, som i sig själva
voro betydelselösa men som voro av stort inre
intresse.

En kväll råkade han vara i den del av huset,
där tjänarnas sovrum voro belägna, och han
märkte, att en av dörrarna stod öppen. Det var
på aftonen av en helgonadag och flera vaxljus
och små lampetter brunno i ett hörn framför den
blomsterprydda ikonen. Min far mötte mig i
trappan strax efteråt.

»Vart skall du gå"?» frågade han, nyfiken, som
vanligt, på allt som han såg. Jag berättade
honom det och han fortsatte: »Jag har just sett
tjänarnas rum. Ikonerna», sade han med mild
och mjuk röst, »äro alla dekorerade med
blommor! Vet du, vad jag kom att tänka på, när jag
såg det? Jo, att detta var religionens poesi!»

Jag förstod, vad som försiggick i hans hjärta.
Han också hade behov av denna poesi i
religionen, som han kände att han saknade; och han
avundades kanske såsom förr de andens
enfaldiga, som hade gåvan att kunna tro och voro
lyckliga därigenom.

En dag under den sista sommar vi tillbringade
tillsammans, sade min far plötsligt till mig: »Ja,
jag har vunnit ganska mycken ära; men det är
det bästa beviset för att jag inte har gjort något
av värde!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tintime/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free