Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Ytterligare utvidgningar. Flyktinghemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Äro vi i ett annat land? Varför hindrade: man inte
tyskarna att komma till vårt land?”
Stackars människobarn! Lösryckta från hem och lyckliga
barndomsdrömmar! Av krigets vågor kastade upp på
främmande strand! Inga föräldrar, inte ens ett namn!
”Alldeles som i Finland efter stora ofreden”, inföll
någon.
Några veckor längre fram, sedan de fått många, många
nya vänner på hemmet, satt löjtnant Perlbach en afton inne
hos de stora barnen och berättade några av Bibelns
berättelser för dem.
Plötsligen började Sina snyfta. Hon grät alldeles
hejdlöst. Hon hade varit så stygg, sade hon. Och så berättade
hon att hon tagit brödstycken och sockerbitar. Snart började
de övriga barnen förtälja om sina stygga vanor. Det blev
en riktig liten väckelse. Sedan dess har Sina varit sig så
olik. Hon har blivit en snäll flicka.
En snäll tant har lovat föra henne och Njuscha och tre
andra olyckliga små till sitt hem långt in i Ryssland. Men
vem tar hand om alla de andra olyckliga? Man påstår att
det finns åtta miljoner av dem. Det är knappast tänkbart.
Men en stor, oräknelig skara är det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
