- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
103

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Ett allvarligt bakslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berättar hon, ”att jag brast i gråt.” Drottningen var
emellertid mycket vänlig, bjöd på te och lyssnade sedan tåligt
till adjutantens berättelse. Hon lovade också att använda
sitt inflytande för att hjälpa oss.

Jag förmodar att änkedrottningen sände ett telegram till
inrikesministern, herr Maklakoff, och att denne i sin
ordning beordrade polischefen, furst Obolenski, att nedlägga
saken. En fnurra uppstod dock på tråden. Det sades att
dessa två herrar icke voro så goda vänner. Ett är visst, och
det är att polischefen icke hörde till våra vänner, och
kanske han nu beklagade att bytet gick honom ur händerna.
Han dröjde med att utföra den givna ordern, och de
arresterade blevo ej frigivna. Adjutant Boije måste söka upp
en av ministrarna, innan det blev allvar av benådningen.
De arresterade lössläpptes emellertid, böterna
efterskänktes, och de som redan erlagt dem fingo löfte om att få dem
återbetalade. Men polismaskineriet fungerade ej fullt så
snabbt, då det skulle gå baklänges, och ännu så sent som
när revolutionen utbröt, femton månader senare, stod allt
på samma punkt vad återbetalningen av böterna beträffar.

Då slutet är gott, är allting gott, säger man. Men icke
så här. Visserligen hade vi tämligen oskadade kommit
genom två års ”lagbrott” och fått förlåtelse för den
förbrytelse som beivrats. Men därmed voro icke våra
sammankomster mera lagliga än förr. Tvärtom, vi voro betydligt
sämre ställda. Om polismän och dvornikar tidigare trott att
vi hade vissa rättigheter eller åtnjöto något slags
protektion, så voro de nu tagna ur den villan. Man kunde också
räkna med att myndigheterna hädanefter skulle följa våra
förehavanden med större uppmärksamhet än förut.
Ställningen var obehaglig nog. Vad skulle vi nu göra?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free