- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
107

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bilder från det dagliga arbetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett ögonblick var allt tyst och stilla, men så hörde hon
ett ljud, någon som grät så bittert. Så bultade det åter, och
en mansröst sade:

”För himlens skull, var så god och öppna!”

Utan tvekan öppnade adjutanten och såg en stackars
man, som skakade av köld. Han grät, men icke för sin
egen skull.

”Är ni Frälsningsarmén?” frågade han.

”Ja”, svarade adjutanten.

”Då skall ni säkert för den välsignade Frälsarens skull
visa barmhärtighet mot min hustru och mina fyra barn.
Om ni blott vill låta dem stanna i något av uthusen på er
gård, så är det i alla fall bättre än här ute i kylan.”

Adjutanten, som genast kallade på sina kamrater, blev
mycket bedrövad att hon i så många timmar låtit dessa
stackars människor vänta utanför dörren. Så fort de
kommit in i värmen, begynte mannen, en polack, berätta deras
historia.

Han hade arbetat i Köpenhamn, men på grund av kriget
hade den fabrik, där han haft anställning, måst avskeda
sitt folk, och så stod han där med sin familj. Ryske
konsuln i Danmark hade sagt till honom, när han skrev ut
hans pass för återvändandet till Ryssland: ”Tag det här
papperet! Det är Frälsningsarméns adress, och kom ihåg
att, när ni kommer till Frälsningsarmén, skall ni icke
förgäves klappa på deras dörr, det må vara natt eller dag.”

Adjutantens ögon fylldes av tårar, när hon upprepade
mannens ord. Hur fullt och fast litade icke denne man på
oss! Och likväl, när han kom och klappade på vår dörr,
fick han vänta så länge.

Emellertid blevo nu både mannen, hustrun och barnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free