- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
130

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Troféer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medan officerarna trevade sig fram i den kolmörka
förstugan, där en fuktig luft slog emot dem. ”Vem där?”
ljöd det som svar på deras knackning.

”Vi skulle bara önska träffa Eugenii Vladimirovitch!”
Det var den person vi kände under benämningen ”mannen
i den eldröda tröjan och trasiga rocken”.

Ett hest mummel hördes, och dörren, som icke var
försedd med något handtag, skuffades upp. Luften inifrån,
som slog emot frälsningsofficerarna, kom dem
instinktmässigt att föra handen till näsan. Mörkret därinne gjorde
att de icke genast kunde urskilja rummets konturer. Först
då de borttagit trasbyltet, som täckte fönstergluggen,
kunde de se en gammal kvinna, stående mellan ett par bänkar,
på vilka man kastat några trasiga plagg. Den friska luften,
som strömmade in genom fönstergluggen, gjorde det
möjligt för de besökande att framföra sitt ärende:

— — —

Eugenii Vladimirovitch mor, som i sin ungdom varit
läkarbiträde vid ett av Petrograds största sjukhus, hade
efter sitt fall glidit djupare och djupare ned, tills hon
hamnat här i ”Vasjas by”, de skeppsbrutna själarnas rike.
Och den lille mörkögde, svartlockige gossen fick bära
förbannelsen av moderns synder — en lidelsefull, hemsk eld
brann i hans ådror. Ju äldre han blev, dess vildare brann
den, tills också han blivit ett stackars vrak. Nu livnärde
han sig med tidningsförsäljning.

— — —

Det var vår. Nevan hade just lösgjort sig från sina bojor,
endast drivis från Ladoga syntes här och där glida sakta
framåt, likt vita spöken i det matta skenet från gatlyktorna.
Vid en lastbrygga, varifrån arbetarna redan avlägsnat sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free