Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Ekonomiska svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det varje vecka tusentals personer, som foro till
landsbygden för att förse sig med livsmedel. Ibland uppehölls
förbudet strängt, ibland modifierades det, kanske
upphävdes för några dagar, för att så plötsligt sättas i kraft igen.
Det hände att fattiga mödrar, som för lånade penningar
eller genom att sälja det sista de ägde hade skaffat sig ett
mått potatis, på hemvägen plundrades av soldaterna och i
förtvivlan föllo döda ned eller kastade sig framför tåget.
En gång, då jag skulle resa till Moskva, hade jag ännu
två timmar före tågets avgång inga respengar. På
eftermiddagen besökte jag en judisk affärsman, som jag
tidigare gjort åtskilliga tjänster. Nej, intet var att vänta där.
Han skulle lämna staden. I sista stund lyckades fröken von
Weisberg av en släkting få låna det nödvändiga beloppet.
Min familj hade endast tredje klass brödkort. På
brödkorten utdelades åt första klass ett halvt pund bröd, åt
andra klass ett fjärdedels, åt tredje klass ett åttondels pund
och åt fjärde klass två strömmingar per dag. Men detta
kunde man endast få då och då. De flesta dagarna i
månaden fick man ej ens det. Vad man annars skulle leva av
måste man till höga priser förskaffa sig i smyghandeln.
Vår egen matsedel hade i tre veckor följande utseende:
Frukost: en tallrik mjölgröt utan mjölk, en liten brödbit
och kaffe utan grädde. Middag: potatis och fisk eller
något i stället för fisken. Kött endast en gång på tre
veckor. Vanligen kokades potatissoppa. En kopp te. Kväll:
en kopp te, ett litet stycke bröd. Ibland också potatis och
strömming.
Vi hade fört med oss litet socker från Sverge, annars
skulle vi saknat också detta. I gatuhandeln kostade sockret
en rubel per bit. Senare steg priset till 100 rubel per bit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
