Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Fienderna tränga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvägar att komma bort härifrån, sak samma vart, bara
man kan få bröd.
Livsmedelsfrågan är nu den enda frågan av något
intresse. Ett hungrigt folk kommer icke på mötena.
Spårvagnsavgifterna höjas från den 1 oktober till en rubel.
Hela tiden regnar det, kongressöndagen riktigt öste det
ned. Vi ha brukat stanna i gathörnen och hålla små möten
för att annonsera sammankomsterna i lokalen, den nästan
enda annonseringsmetod vi nu ha. Men efter mordet på
folkkommissarien Uritsky ha alla folksamlingar på gatorna
förbjudits. Några kamrater ha börjat så smått på nytt. Men
det är riskabelt.
Förra veckan utfärdades ett dekret, som krävde att alla
organisationer, religiösa och världsliga, skulle låta
registrera sig inom en vecka och att för alla möten tillstånd
skulle begäras senast tre dagar, innan de skulle hållas.
I motsatt fall skulle de anses för kontrarevolutionära. Vi
försökte då med registrering i det distrikt, inom vilket
fjärde kåren är belägen, med resultat att vi fingo blankt
avslag och det beskedet att, om vi försökte hålla möten,
skulle dessa med våld upplösas. Här ha vi alltså måst
inställa arbetet. Inom högkvarterets distrikt svarade
kommissarien att han först ville vara med om ett möte, innan
han bestämde sig. Senaste onsdag var han där, och här ha
vi blivit inregistrerade.
Den rådande antikristliga regimen kan ej fördraga vårt
arbete. Redan i somras förklarade kommissarien i Orel att
staten skulle övertaga vårt barnhem. ”Det kunde icke
tillåtas att religiösa föreningar finge fostra barnen. Dessa
måste fostras i socialismens lära.” Vid mitt besök i Moskva
hade jag ett samtal med den dam som är assistent åt
uppfostringskommissarien. Hon sade mig att vi skulle insända
skriftlig anhållan om rätt att ha barnen i vår vård. Detta
gjorde vi, och tills nu har allt gått väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
