Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Olidliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Överallt fick man vänta i långa köer, vänta och frysa, för
att så kanske till sist få besked om att man kommit till
orätt plats. Men om allt gick bra, fick man till slut alla
nödiga dokument och stämplar. ”Nästa morgon”, upplystes
det då, ”utdelas vedbiljetter åt dem som ha sina dokument
i ordning och bo i (adressen).” Så var det då att klockan
två på morgonen begiva sig till den utsatta platsen, om
man ville komma så långt fram i kön, att man hade hopp
om att få en biljett. Där stod man då jämte otaliga andra
till klockan två på dagen, då man, om allt gick väl —
vilket icke alltid var händelsen — fick sin vedbiljett. På
vedbiljetten stod skrivet var man skulle avhämta sin ved.
En gång t. ex. gällde det att begiva sig till en av holmarna
vid Nevaflodens mynning, en lång väg. Utrustade med
handkärra, yxa, såg, järnspett m. fl. redskap begåvo sig
två av systrarna i väg. Framkomna visades de till ett till
hälften nedrivet skjul. ”Riv ner av takbjälkarna så mycket
ni anser svara mot vikten av er ranson”, sade kinesen, som
höll vakt, ”och kom sedan till mig, så skall jag väga upp
er ved.” Sedan gällde det att arbeta för att få tag i vad
man kunde och så släpa det hela till kinesen, som vänligt
nog kunde lägga ytterligare en brädbit till. Att
hirsgrynssoppan därhemma smakade som den finaste middag efter
detta dagsverk är självfallet.
Kläderna — också de hade sin historia. Inga nya fick
man på åratal. Man fick stoppa och lappa efter bästa
förmåga. Men det var ej någon lätt sak, när man saknade tråd
och garn. Det gällde att sprätta upp gammalt och för
övrigt utveckla Robinson Crusoes påhittighet. Värst var det
med skodonen. Lyckades man på något underbart sätt få
ett par filtstövlar till vintern, ja, då ansåg man sig till och
med i stånd att trotsa nordpolens fasor. Men annars...
Om sommaren var det vida lättare. Då tillverkades ett slags
tofflor av segelgarn eller trasor. Av säcktyg kunde man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
